Текст и перевод песни Hoola Bandoola Band - Jakten på Dalai Lama

Jakten på Dalai Lama

Jag är utsänd av landets ministrar
För att söka vår blivande prins
Och jag har lovat att jag inte ska komma tillbaks
Förr'n jag kan berätta för dom var han finns
Jag fick två stycken tecken att hålla mej till
När jag började resa omkring:
Ett födelsemärke som såg ut som en ros
Och en märklig gyllene ring

Jag började leta på finare ställen
Dit en prins kunde tänkas gå
Sen fortsatte jag på krogar och sjapp
Och överallt där jag kunde komma på
Och jag sökte den gyllene ringen
I varenda juvelerares bod
Och sen gick jag ut på avskrädeshögarna
Bland lumpor och sopor och skrot

Och jag vandrade långt och länge
överallt där människor bor
Och fast dom flesta väl har sina märken
Så var det inget som såg ut som en ros
Och många har ringar och smycken
Och ett fåtal har mycket mer
Men att allt det som glimmar inte är guld
Det har jag lärt mej av erfarenhet

Dom fattiga i Calcutta
Som inte har nån mat
Samlar koskit och silar den för att se om det finns
Några osmälta risgryn kvar
Och så måste också den som vill finna
Och inte söker för sökandets skull
Vara redo att leta överallt
Och inte vara fördomsfull

Så nu sitter jag här på ett ungkarlshotell
I en främmande, skrämmande stad
Och bland lumpor och lort och bland trasor
Och stank
Ligger mänskliga spillror på rad
Och bland dessa krokiga kroppar
Ska jag söka en ros och en ring
För kanske just en ibland spillrorna här
Ska visa sej vara en prins

The Hunt for the Dalai Lama

I was sent by my country's ministers
To seek our future prince
And I promised that I will not return
Until I can tell them where he is.
I was given two signs to guide my way
When I set out upon my quest:
A birthmark shaped like a rose
And a strange golden ring

I began my search in finer places
Where a prince might be expected to go
Then I moved on to taverns and inns
And everywhere else that I could think of
And I searched for the golden ring
In every jeweler's shop
And then I took to the dung heaps
Among the rags and the rubbish and the scrap

And I traveled long and far
Everywhere that people dwell
And though most have their marks upon them
There was none that seemed just like a rose
And many have rings and trinkets
And a few have rather more
But that all that glitters is not gold
I have learned from experience

The poor of in Calcutta
Who have not enough to eat
Collect cow dung and sift it to see if there are
A few grains of undigested rice left
And so must he who would find
And who searches not just for the sake of searching
Be ready to look everywhere
And to be without prejudice

So it is that I find myself here in a flophouse
In a strange and frightening city
And amidst the rags and the filth and the scraps
And the stench
Lie the wreckage of humanity
And amidst these broken bodies
I must search for a rose and a ring
For perhaps among the wreckage here
Will I find him to be a prince