Текст и перевод песни Håkan Hellström - Hoppas att det ska gå bra för de yngre också

Hoppas att det ska gå bra för de yngre också

- Jag heter Rune Stellan Karlsson.
Stuveriarbetare. Jobbat i hamnen i 25 år. Innerhamnen. Tackar mina arbetskamrater för att jag har fått ställt upp här och hoppas det ska gå bra för de yngre också.

- Det var ju så va -

Javisst, man va ju piskad änna till stanna för man hade två barn och försörja och käring och hele fan ja, så kom man upp på asken. Det var låst.
När klockan va åtta. Ja då fick man stå vid enarmarn. En gubbe fick hålla i armen. Och så fick man stå där och vaska sig. 20 grader kallt.
Och sen sitter dom där uppe på hamnarbetskontoret.
Och visar fotografier 1954. Hur bra vi hade det.
Då hade dom vart på Hotel Eggers och fotograferat badrummena där.
Vi hade la fan inte en dusch en gång.

- Vi hade skoj. men vi hade ett jädra sketjobb.

- Vad vi vill göra här, det är att bygga den goda staden. Jag skulle kanske vilja säga om bockkranen där borta att det är ju ett sånt här exempel på en signal ett märke, som minner om den gamla tiden och som vi tycker ska vara kvar här.

- För du kan ju själv tänka dig. När jag åkte från Kallebäck klockan sex på morgonen. Och cyklade ner till husasken på Allégatan. Och var där halv sju till uppropet. Finns inget arbete.
Fick stanna kvar te klockan nio. Fanns inget arbete. Fick stanna kvar te klockan halv tolv. Fanns inget arbete. Fick stanna kvar te halv fem eventuellt och få sig lite övertid.
Fanns inget då heller. Cykla hem te Kallebäck igen klockan fem. Utan att ha tjänat fem öre. Utan förlorat 30 öre för att jag har druckit kaffe. Man måste ju ha en macka och lite kaffe.

- För det va ju ett missnöje över hele hamnen va. Det gick och jäste hele tiden vettu. Så det behövdes bara en liten jävla tändsticka vettu så brann hela hamnen.

- Det blir förmodligen ett varvsmuseum.
Ovanpå den här kranen så bygger man kontor, konferenslokaler, kanske nån restaurang, utsiktsplattformer man åker i moderna hissar upp och ner. Tittar du på hur city ser ut så är nåt halvt äppel.
Moderna hissar upp och ner.
Moderna hissar upp och ner.
Moderna hissar upp och ner.

- Det var ju så att vi hade en stuveriarbetare som vi kallade för lammkotletten.

- Och han hade ju emaljöga,
Kotletten va.

- Så kalvade en länga över lammkotletten.

- Och lammkotletten kom under.

- Han låg ju där skadad, alla rusa till.

- Och där kom styrman, besättningen och hele... De trdde det var nån sån jävla brandlarm eller nånting vettu.

- Och ambulansmännen kom och titta till han där och naturligtvis hade dom ju oturen dom kollade ju då ena ögat där och råka öppna emaljögat.

- Han e dö, säger dom. Så vakna han då. Så säger...

- "Nej!" Skrek lammkotletten. "Jag lever,
Det e ingen fara!"

I hope it goes well for the younger people too

- My name is Rune Stellan Karlsson.
Dock worker. Worked in the port for 25 years. Inner harbour. I thank my workmates for letting me stand here and hope it will go well for the younger ones, too.

- It was like -

Yes, you had to stay because you had two children, to feed, a wife and all that. So you went to the shed. It was locked.
When it was eight o'clock. Then you had to stand by the turnstile. An old man had to hold the arm. And you had to stand there and wash yourself. 20 below zero.
And the people up there in the port office,
showing photographs from 1954. How good we had it.
They had been to Hotel Eggers and photographed the bathrooms there.
We didn't even have a shower.

- We had fun. But it was a shit job.

- What we want to do here is to build the good city. I would like to say about the gantry crane over there that it is an example of a sign, a mark, that reminds us of the old days and that we think should remain here.

- As you can imagine. When I left Kallebäck at six in the morning. And cycled down to the shed on Allégatan. And was there at half past six for the roll call. No work.
Had to stay until nine o'clock. No work. Had to stay until half past eleven. No work. Had to stay until half past four, possibly get some overtime.
There was nothing then either. Cycled home to Kallebäck again at five o'clock. Without having earned a penny. Lost 30 öre because I had a coffee. You had to have a sandwich and some coffee.

- Because there was dissatisfaction all over the port. It was fermenting all the time, you know. So it only needed a little spark, you know, and the whole port would burn down.

- It will probably become a shipyard museum.
On top of this crane, they will build offices, conference rooms, maybe a restaurant, viewing platforms that you can take modern lifts up and down. If you look at what the city looks like, it's like half an apple.
Modern lifts up and down.
Modern lifts up and down.
Modern lifts up and down.

- It was like this: we had a docker we called the lamb chop.

- And he had enamel eyes,
The lamb chop did.

- And a whole load fell on the lamb chop.

- And the lamb chop was underneath.

- He was lying there injured, everyone rushed to him.

- And here came the mate, the crew and the whole... They thought it was some kind of fire alarm or something, you know.

- And the ambulance men came and looked at him and of course they were unlucky and looked at the wrong eye and opened the enamel eye.

- He's dead, they said. And then he woke up. And said...

- "No!" shouted the lamb chop. "I'm alive,
It's all right!"