Текст и перевод песни Joacim Cans - Svart

Svart

Pojken han målar med yviga drag
Han är ensam uti denna natt
Se hur han står med ett ok kring sin hals
Endast iklädd pyjamas och hatt

Pojken gestaltar med regnbågens färger
Tar från dess vackra palett
Men hur han är blandar, hur penseln än far
Så blir allting långtifrån rätt

Så jävla svart

Flickan hon dansar men stegen är svåra
Hennes skor är för stora, hon faller
Reser sig upp och hon borstar av skiten
Hon ger aldrig upp, men hon faller

Flickan hon sjunger men ingen kan höra
Toner så dunkla som natten
Musiken som spelar är tårar som faller
Till marken som renaste vatten

Så jävla svart, så jävla svart
Så jävla svart, så jävla svart

Minnen som målar upp bilder och toner
Nyanser de aldrig har sett
För hur man är blandar, hur stegen än tas
Så blir allting långt ifrån rätt

Så hör ni ett barn, hör ni gråten i natten
Öppna er dörr på vid gavel
Ställ den på glänt, som i storstadsbetongen
Där en spricka ger maskrosen liv

Så jävla svart, så jävla svart
Så jävla svart, så jävla svart

Noir

Le garçon peint avec des traits amples
Il est seul dans cette nuit
Regarde-le debout, un joug autour du cou
Vêtu uniquement d'un pyjama et d'un chapeau

Le garçon peint avec les couleurs de l'arc-en-ciel
Il prend de sa belle palette
Mais comme il mélange, quelle que soit la direction du pinceau
Tout devient loin d'être correct

Si noir, mon amour

La fille danse, mais ses pas sont difficiles
Ses chaussures sont trop grandes, elle tombe
Elle se relève et essuie la saleté
Elle n'abandonne jamais, mais elle tombe

La fille chante, mais personne ne peut l'entendre
Des sons aussi sombres que la nuit
La musique qui joue, ce sont des larmes qui tombent
Sur la terre comme l'eau la plus pure

Si noir, si noir
Si noir, si noir

Des souvenirs peignant des images et des sons
Des nuances qu'ils n'ont jamais vues
Car comme on mélange, quels que soient les pas que l'on fait
Tout devient loin d'être correct

Alors tu entends un enfant, tu entends ses pleurs dans la nuit
Ouvre grand ta porte
Laisse-la entrouverte, comme dans le béton de la ville
Là où une fissure donne vie au pissenlit

Si noir, si noir
Si noir, si noir