Текст и перевод песни Johan Alander - Vägen hit

Vägen hit

Torvalla första steget på promenaden
Känslor och tankar som leder mig ner mot staden
Genom Odensalas villaområden
Förbi basketplanen utanför Lillsjögården

Och jag kommer ihåg
Massa minnen som speglar sig tillbaks från nått år sen
För känslan är kvar
Men känns skumt som fan att vi inte ens hälsar idag

För det är ständiga förändringar
Vissa vänder ryggen till och vänner blir till främlingar
Svänger in på gångvägen som leder mig
Till Nedre Torvallas Fjällängesskolan

Och man kan se att hela lågstadiet leker än
Och småkids i femman som känner sig stora
Jag kom hit i sexan
En vilsen liten bråkstake som aldrig kände sig hemma

Ringer in det är slut på rasten
Jag går vidare ner, rakt genom skogen
Och sätter mig på gungbrädan utanför Alex
Och ler inombords åt alla saker vi gjorde

Håller andan en sekund, stannar en stund
Samlar mitt lugn för att sedan vandra vidare
Man går vidare som sagt, för skit händer
Går förbi både Storsjö och Tavelbäcken
Men stannar vid Statoil
Tar av hörlurarna och pausar min iPod

Blickar upp mot campingen och massa sjuka
Bilder och saker i mitt minne kommer fram igen
Såna saker som man kanske borde ångra
Men sanningen, fan vi hade roligt varje sommar

Tar en sista blick upp emot Storsjöbadet
Vänder mig igen och fortsätter sedan ner mot staden
Minns ett bråk här, vi hamnade i underläge
Ringde Alex, han kom cyklandes på Brunflovägen
Var ett tag då man alltid höll sin guard
Två år i rad, hade krig mot D.T.A.

Och den där kvällen som jag minns, då fick dom smaka
Men känner bara kärlek ändå, när jag ser tillbaka
För det är inte lika nu som då när vi var unga
En vän miste nästan livet, fick en kniv i lungan

Och vissa väljer sista vägen ut
Rest in peace Tommy, hoppas du mår bättre nu
Går ner en gata, tänker på studenten
Förväntansfyllda mössor fyllde hela Österängen

Jag minns, hela ängen var vit
Och jag hoppas dom i klassen får ett fett jävla liv
Måste skynda, kanske bäst att man springer
Eller joggar i alla fall, ska va i studion om en halvtimme

För jag pallar inte om sylen ska lacka
Så jag hoppar på första bästa fyra mot Valla
Kliver av vid Frösöstrand och min gamla skola
Känner mig ovanligt punktlig för att vara Johan

Okej, åkte sista biten men jag gick en mil
En klapp på axeln till mig själv för att jag hann i tid
Kliver rakt in i studion, slänger på ett beat
Och kickar versen som jag skrev nu på vägen hit

The way here

Torvalla first step of the walk
Feelings and thoughts that lead me down towards the city
Through the villa areas of Odensala
Pass the basketball court outside Lillsjögården

And I remember
A lot of memories that reflect back from a few years ago
Because the feeling remains
It's weird that we don't even say hello today.

Because there are constant changes
Some turn their backs and friends turn into strangers
Turning onto the walkway that leads me
Nedre Torvallas Fjällänges School

And you can see that the whole elementary school is playing yet
Children of five who feel great
I came here in the sixth
A lost little troublemaker who never felt at home

Calling in it's the end of the break
I go further down, straight through the forest
And puts me on the seesaw outside Alex
And smile inside at all the things we did

Holding your breath for a second, stopping for a moment
Gather my peace and then walk on
Like I said, Shit happens.
Passes both Storsjö and Tavelbäcken
Stay with Statoil
Taking off my headphones and pausing my iPod

Looking up at the campsite and lots of sick people
Pictures and things in my memory come to light again
Things you might regret
But the truth, damn we had fun every summer

Take a last look at Storsjöbadet
Turn around again and then continue down towards the city
Remembering a fight here, we ended up at a disadvantage
Called Alex, he came cycling on Brunflovägen
There was a time when you always kept your guard up.
Two years in a row, had war against D. T. A.

And that night that I remember, then they got to taste
But only feel love anyway, when I look back
Because it's not the same now as when we were young
A friend almost lost his life, got a knife in the lung

And some choose the last way out
Rest In Peace Tommy, hope you feel better now
Walking down a street, thinking about the student
The waiters filled the whole room.

I remember, the whole meadow was white
And I hope those in the class get a fat fucking life
Hurry up, maybe you should run.
Or at least I'll be in the studio in half an hour.

Because I don't pallet if the Awl is going to varnish
So I jump on the first best four against Valla
Getting off at Frösöstrand and my old school
I feel unusually punctual for John.

Okay, went the last bit but I walked a mile
A pat on the back for being on time
Stepping straight into the studio, tossing on a beat
And kicking the verse that I wrote Now on the way here