Korståg - Juha Mulari перевод на английский

Korståg

Jag såg min moders trots och mod bli begraven
Under lager av våld och av skyddande skal
Hon började dricka för att våga säga emot
Men blev slagen och förnedrad inför sina barn

Jag började slåss för att jag aldrig räckte till
Jag slogs för att inte känna skam
Jag slogs också för att slippa
Känna varje slag från min faders hand

Men en dag sa jag stopp, ja nu får det fan vara nog
Jag orkar inte längre vara rädd
Jag var arton år och gjorde upp med min skam
Och min fader skulle aldrig höja handen nåt mer
Min fader skulle aldrig höja handen nåt mer

För ingen och inget kunde göra mig illa
Jag skydda mig genom att bli ond
Och nu var jag i rätt stämning för den slutliga striden
Denna oslagbara blandning av vrede och sorg

Det var med blandade känslor som jag stod där och såg
En man som hade fallit för mitt blad
Jag blev friad av rätten men minnet av hans blick
Det följer och formar mig i livet varje dag
Jag tror aldrig att han hann känna smärtan
När den slog rakt in i hans bröst
Våra knivar hade mötts i en dödens dans
Och många skulle önskat att vi aldrig hade mötts
Många skulle önskat att vi aldrig hade mötts

Vad krävs det av livet att förhärda ett hjärta
För jag känner varken ånger eller sorg
Döden ska bli även min sista resa
Och kistan den ska bli min boj

Min historia är kanske kantad av smuts
Men min framtid är fläckfri och ren
Jag tänker ibland på alla brott jag gjort
Och alla snabba beslut
Som ofta blev så fel

Jag skriver inte för att jag ska läka ihop
Utan för att hålla allt vid liv
För att inte glömma bort var jag kommer ifrån
Och minnet av det korståg som tog mig hit
Och minnet av det korståg
Som tog mig hit

Crusade

I saw my mother's defiance and courage buried
Under layers of violence and protective shells
She started drinking to dare to speak out
But was beaten and humiliated in front of her children

I started fighting because I was never good enough
I fought so as not to feel ashamed
I also fought just to avoid
Feeling every blow from my father's hand

But one day I said stop, now it’s f*cking enough
I can't take it anymore, I'm afraid
I was eighteen years old and faced up to my shame
And my father would never raise his hand again
My father would never raise his hand again

For no one and nothing could hurt me
I protected myself by becoming evil
And now I was in the right mood for the final battle
This unbeatable mixture of anger and sorrow

It was with mixed feelings that I stood there and saw
A man who had fallen for my blade
I was acquitted by the court but the memory of his gaze
It follows and shapes me in life every day
I don't think he ever had time to feel the pain
When it struck right into his chest
Our knives had met in a death dance
And many would have wished that we had never met
Many would have wished that we had never met

What does it take for life to harden a heart
Because I feel neither regret nor sorrow
Death will also be my last journey
And the coffin will be my buoy

My story may be tinged with dirt
But my future is spotless and clean
I sometimes think of all the crimes I've committed
And all the quick decisions
That often went so wrong

I'm not writing so that I can heal
But to keep everything alive
So as not to forget where I come from
And the memory of the crusade that brought me here
And the memory of the crusade
That brought me here