Текст и перевод песни Kent - Förlåtelsen

Förlåtelsen

Första gången jag såg dig
Ögonblick då allt vänder
I minnet en målning
Som aldrig förändras
Vad som än händer
Minns hur vi pratade
Ögonblicken som dödade mig
Och allt det jag saknat
Blev plötsligt en fördel
Jag hade en fördel
Vi ändrade planerna vi haft
Byggde upp nya ifrån scratch
Och du var som ingenting jag känt
Jag var förlorad, allt var förlorat
Allt var förlorat, jag var förlorad
Allt var förlorat, jag var förlorad
Den här staden är namnlös
Alla gator är öde
Alla hus i ruiner
Här hamnar de gömda
De på förhand dömda
Jag går genom parken
Hand i hand med ett spöke
Där allting har vuxit över igen
Utanför ligger öknen
Jag ser bara öknen
Planer vi gjorde upp en gång
Som du minns en dröm när morgonen kommer
Nu är vi så långt, långt, långt, långt, långt
Från målet, från förlåtelsen
Allt var förlorat, jag var förlorad
Allt var förlorat, jag var förlorad
Så finns det någon mening att säga förlåt?
Finns det någon väg som leder oss hem?
Finns det ens ett hem där vägen tar slut?
Kan du förlåta?
Jag kan förlåta
Och jag har bara alla mina jävla ord
Alla de där stora tomma orden
Finns det någon mening i att vänta på förlåtelsen, förlåtelsen?
Förlåtelsen, förlåtelsen
Jag tappade takten
Släppte greppet om verkligheten
Jag var så stolt en gång
Jag var elitistisk, idealistisk
Förlorade mitt sökljus
Högt upp i ett sekelskifteshus
Jag glömde min drivkraft
Det finns inget hjärta om man inte har kul
Jag förlorade mig själv
Allting i min värld gick sönder
Och nu till slut så förlorar jag dig
Jag har förlorat, allt är förlorat
Allt är förlorat, jag är förlorad
Så finns det någon mening att säga förlåt?
Finns det någon väg som leder oss hem?
Finns det ens ett hem där vägen tar slut?
Kan du förlåta?
Jag kan förlåta
Och jag har bara alla mina jävla ord
Alla de där stora tomma orden
Finns det någon mening i att vänta på förlåtelsen, förlåtelsen?
Förlåtelsen, förlåtelsen
Vi ärvde vår syn
Vår eviga syn
Vi äger vår syn
Vår eviga syn
Vår verkliga syn
Är att vi tillåter oss att tro
Vi ärvde vår syn
Vår eviga syn
Vi äger vår syn
Vår eviga syn
Vår verkliga syn
Är att vi tillåter oss att tro

Forgiveness

The first time I saw you
A moment that changed everything
A painting in my memory
That will never change
No matter what happens
I remember how we talked
The moments that killed me
And all that I missed
Suddenly became an advantage
I had an advantage
We changed the plans we had
Built new ones from scratch
And you were like nothing I had ever felt
I was lost, everything was lost
Everything was lost, I was lost
Everything was lost, I was lost
This city is nameless
All the streets are deserted
All the houses in ruins
This is where the hidden end up
The pre-judged
I walk through the park
Hand in hand with a ghost
Where everything has overgrown again
Outside is the desert
I only see the desert
Plans we once made
That you remember as a dream when morning comes
Now we are so far, far, far, far, far
From the goal, from the forgiveness
Everything was lost, I was lost
Everything was lost, I was lost
So is there any point in saying sorry?
Is there a way that leads us home?
Is there even a home where the road ends?
Can you forgive?
I can forgive
And all I have are all my fucking words
All those big, empty words
Is there any point in waiting for forgiveness, forgiveness?
Forgiveness, forgiveness
I lost the rhythm
Let go of reality
I was so proud once
I was elitist, idealistic
Lost my spotlight
High up in a turn-of-the-century house
I forgot my motivation
There is no heart if you don't have fun
I lost myself
Everything in my world broke
And now, finally, I'm losing you
I have lost, everything is lost
Everything is lost, I am lost
So is there any point in saying sorry?
Is there a way that leads us home?
Is there even a home where the road ends?
Can you forgive?
I can forgive
And all I have are all my fucking words
All those big, empty words
Is there any point in waiting for forgiveness, forgiveness?
Forgiveness, forgiveness
We inherited our sight
Our eternal sight
We own our sight
Our eternal sight
Our real sight
Is that we allow ourselves to believe
We inherited our sight
Our eternal sight
We own our sight
Our eternal sight
Our real sight
Is that we allow ourselves to believe