Mannen i den vita hatten (16 år senare) - Kent перевод на английский

Mannen i den vita hatten (16 år senare)

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser
Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem
Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö

Man in the White Hat (16 Years Later)

A bench in a restless late April
I look over my shoulder and see you blink to
I can have you whenever
A wind blows garbage down the corridor one last time
And you & I hold our breath and hold hands in the jump
It's not that far home
There are still thousands of tears left
They were yours to give to anyone
Finally
They are the most precious jewelry you have
So never apologize again
Finally we cross their borders
Remember our blood pact, our law
Our stupid crusade against an equally stupid city
I remember everything, like nails against glass
But you just laugh at me, belittle everything to a joke
But I see on your anxious posture, your chasing gaze that you feel them
That it's a long way home
And soon there will be no more tears
They were ours to give to anyone
Finally
They are the most precious jewelry we have
So never apologize again
Finally you set your own boundaries
That boy I never knew
Who walked on streets I never saw
And thought thoughts I never thought
Under thin and airy hair
And all the emotions beat and burst
Everyday life full of holes
In a time when nothing happened
In a city that always slept
But darling we were all once small
Yes, we were all once small
Yes, we were all once small
I throw stones in my glass house
I throw arrows in my incubator
And so I cultivate my fear
Yes, I constantly sow new seeds
And in my greenhouse I am safe
There envy grows clear and green
I'm terrified to live
And I'm scared to death to die
But darling we will all die one day
Yes, we will all die one day
Yes, we will all die one day
We will all die one day
We will all die one day
We will all die one day