Текст и перевод песни Kent - Nostromo

Nostromo

April kom till stan
Läget va desperat
Jag är stolt att vi klarade av det
En del vänner försvann
Kärlek på långdistans
Nåra av dom var jag med och begravde
Men i minnet är jag hemma
Mitt rum på Äppelstigen
Tar bussen upp mot Nyfors till dig
Jag hittar sista ciggen i Martins paisley-skjorta
Och tror att världen väntar på mig
Men vi gav inga löften
Har inga ord att hålla
Finns inget mer att säga nu
Jag lovar att jag minns allt
Som solljus på fasaden
Jag ser det klart framför mig
En spelning på ett kårhus
Jag mötte mitt livs kärlek
Utan att egentligen levt
Jag föll på knä i hallen
Jag tillbad telefonen
Och varje tyst minut var ett svek
Om jag hade något att säga
Fick jag åka hela vägen
Hem till dig eller skriva ett brev
Så svara på min fråga
Jag har så jävla tråkigt
Varför blev allt som det blev?
Sommaren kom som ett grymt litet barn
Du sa att nu är det äntligen över
Alla vänner vi har
Well, de få vi har kvar
Är det enda vi egentligen behöver
Ensam kom du och ensam går du
En vilsen astronaut
Den enda levande på Nostromo
Den sista i ditt slag
Ensam kom du och ensam går du
Den starkaste av de svaga
Omutbar som Conrads Nostromo
Är du en astronaut
Jag lovar att jag minns allt
Nästan som det hände
Vi pratar aldrig om det igen
Men vi tänker alltid på det
Förvränger vissa saker
Förtränger allt det fula vi känt
Vi slipar ner våra kanter
Våra drömmar, våra ideal
Den obegripliga kärleken
Och vägen till vårt helvete
Är byggd av goda föresatser
Hjältarna har blivit fienden

Nostromo

April arrived in town
The situation was desperate
I'm proud that we overcame it
A few friends disappeared
Long-distance love
I helped bury some of them
But in my memories I'm home
My room on Apple Path
I take the bus up to Nyfors to see you
I find the last cigarette in Martin's paisley shirt
And I believe that the world is waiting for me
But we made no promises
Have no words to keep
There's nothing more to say now
I promise I'll remember everything
Like sunlight on the facade
I see it clearly in front of me
A concert at a student union
I met the love of my life
Without really having lived
I fell to my knees in the hall
I worshipped the phone
And every silent minute was a betrayal
If I had something to say
I could travel the entire distance
To see you or write a letter
So answer my question
I'm so unbelievably bored
Why did everything turn out the way it did?
Summer arrived like a cruel little child
You said that now it's finally over
All the friends we have
Well, the few we have left
Are all we really need
You came alone and you'll leave alone
A lost astronaut
The only living survivor on the Nostromo
The last of your kind
You came alone and you'll leave alone
The strongest of the weak
As unchangeable as Conrad's Nostromo
Are you an astronaut?
I promise I'll remember everything
Almost as if it happened
We'll never talk about it again
But we'll always think about it
Distorting certain things
Repressing all the ugliness we've felt
We're smoothing out our edges
Our dreams, our ideals
The incomprehensible love
And the path to our hell
Is paved with good intentions
The heroes have become the enemy