Текст и перевод песни Lars Winnerbäck - Död och himmel

Död och himmel

Jag hörde från min vän att du lämna' oss igår
Bland fotbollen, galendrarna och snön
Att du aldrig sa adjö, men vi hörde dig ändå
Du har väl alltid släpat runt på den sista sömnen
Och stan blev tyst och underlig men kommer säkert bli sig lik
Men det är som att den saknar lite ström
Jag ser en kö vid Marie Laveau, det är glest på Röde orm
Och lindarna ser bara ut som gamla träd
Och jag följer taxametern och jag ser en horisont
Och en tunnel och ett ljus och allt det där
Det är så mycket som har hänt här, vänner, kärlek, fester, barn
Vi söker och vi rymmer och vi längtar
Och vad man än ska tro om död och himmel
Du är nå'nstans, du är nå'nstans
Folk går på och kliver av på gröna linjen söderut
En trött och långsam vardag sen det dröjer
Och det blir fredagkväll igen, en vanlig radhustacokväll
Nå'n blir glad av sån't, och nå'n blir knäckt
Jag står och ser vad du blir utan, det är så tydligt, det är så skört
Och det dånar som ett hav där under bron
Och jag minns den kvällen när vi satt på lokalen
Och du skrattade och grät på samma gång
Och du skulle bli farsa och du höll ett tal
Du sa: "Jag kan inte, jag kan verkligen inte sån't"
Ja, nå'n ser jag har blomsterbur, på cirka plus minus noll
Och fasaden som har spelat ut sin roll
Vad man än ska tro om död och himmel
Du är nå'nstans, du är nå'nstans
Jag hörde från min vän att du lämna' oss igår
Bland tidtabeller, tunnelbanetåg
Att du aldrig sa adjö, men vi hörde dig ändå
Vi var många här som kände oss som så

Death and Heaven

I heard from my friend that you left us yesterday
Amongst the football, the calendars and the snow
That you never said goodbye, but we heard you anyway
You have always carried around the final sleep
And the city became quiet and strange but will probably be itself again
But it's like it's missing some power
I see a queue at Marie Laveau, it's sparse at Röde orm
And the lindens just look like old trees
And I follow the taxi meter and I see a horizon
And a tunnel and a light and all that
There is so much that has happened here, friends, love, parties, children
We search and we flee and we yearn
And whatever one shall believe about death and heaven
You are somewhere, you are somewhere
People get on and get off the green line southbound
A tired and slow everyday life then it takes time
And it becomes Friday evening again, an ordinary terraced house taco evening
Someone gets happy from things like that, and someone breaks down
I stand and see what you will be without, it is so obvious, it is so fragile
And it rumbles like a sea under the bridge
And I remember the evening when we sat at the venue
And you laughed and cried at the same time
And you were to become a father and you held a speech
You said: "I can't, I really can't do anything like that"
Yes, someone I see has a flower stand, in about plus minus zero
And the facade that has played out its role
Whatever one shall believe about death and heaven
You are somewhere, you are somewhere
I heard from my friend that you left us yesterday
Among timetables, subway trains
That you never said goodbye, but we heard you anyway
There were many of us here who felt like that