Текст и перевод песни Lars Winnerbäck - Järnvägsspår (Live)

Järnvägsspår (Live)

Det fladdrar till som I en dröm
En pojke gräver ner sitt fynd
Och röjer undan bevisen
Dom tysta kvällarna I snön
Dom höga lamporna som tänds
Över den spolade isen
Jag var inte ensam
Jag är inte ensam nu
Vi känner varandra genom
Tusen fenomen
Du var redan där
Min dröm var redan du
Den metalliska luften
Där I åttiotalets sken
Du säger väl till om jag ska gå
Du säger till
Eller följ mig till dom gråa, höga husen
Bakom järnvägsspåren
Om du vet vad du vill
Om du vet
Har du ingenting att hämta här
Ingenting att hämta här
Den lilla pojken I ett blänk
Med knäna hårt mot frusen jord
Han gömmer nåt därunder
Långa rader av garage
Långa rader av små ord
Och allting som gick sönder
Jag var inte sjuk
Fast lite blek I hyn
När dagarna gick framåt
Blev jag kvar nån annanstans
Du tog mig in I cirkeln
Och begåvade min syn
Med sövande narkotika
Och vaken stimulans
Du säger väl till om jag ska gå...
Det jag minns när jag är här
Det som verkligen satte spår
Är skymningen och ljuset
Mellan husen där vi var
Jag vet ingenting om dig
Inte om du ens förstår
Du var tonen från en tid
Från en vinter I en stad
Du säger väl till om jag ska gå...

Railroad Tracks (Live)

It flutters like I a dream
A boy buries his find
And clears away the proof
The quiet evenings in the snow
The high lights that light up
Over the flushed ice
I was not alone
I am not alone now
We know each other through
Thousands of phenomena
You were already there
My dream was already you
The metallic air
Where in the eighties glow
You will tell me if I should go
You tell
Or follow me to the gray, tall houses
Behind the railroad tracks
If you know what you want
If you know
Do you have nothing to fetch here
Nothing to fetch here
The little boy in a flash
With knees hard against frozen ground
He hides something there
Long rows of garages
Long rows of small words
And everything that broke
I was not sick
Though a little pale in the complexion
As the days went forward
I stayed somewhere else
You brought me into the circle
And gifted my vision
With sleeping narcotics
And watchful stimulation
You will tell me if I should go...
What I remember when I am here
What really left a mark
Is dusk and light
Between the houses where we were
I do not know anything about you
Not if you even understand
You were the tone from a time
From a winter in a city
You will tell me if I should go...