Текст и перевод песни Lars Winnerbäck - Kom

Kom

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
Men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som
Du gick för långt, du är alltid deras fnask, jag säger kom
Allt är förlåtet, de snackar bara strunt
De har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt
Din byst är full med rock 'n' roll och håret lyser blont
Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken
Du är min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
Det gör dig matt och arg och nertryckt
I två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
Jag säger kom
Kom, så ruttnar vi ihop
På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
Åt alla veta-bättre-typer
Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
Det där att komma på försent vad man borde sagt, och du
Vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig, jag är van
Och jag borde sagt igår vad jag kom på häromdan
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask och han är glömd
Men låt dem älta, dividera om vikten i det där
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
Jag säger kom
Kom, så ruttnar vi ihop
På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
Åt alla veta-bättre-typer
Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
Och den är lika spottad på som begagnade bröst
Nu faller löv, det blåser på, det börjar om
Jag säger kom, här är världen, här är livet vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna I skogen
Alla mänskorna I parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
Om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
Sen går vi hem

Come

You walk depressed in two much too rough shoes, it seems to be autumn
But it's never quite as gritty and black and white as you think
I know you said wrong, and the whole town knows if it feels like
You went too far, you're always their hooker, I say Come
Everything is forgiven, they just talk nonsense
They have already forgotten how much fun it can be to tumble around
Your bust is full of rock ' n ' roll and your hair shines blonde
It would be unfair if someone would judge you for that
We go out and sprinkle small crumbs to the birds on the ground
Some days you are one with all the people in the park
You are my angel, in this life you get to soot for all the shit that you have thought
It makes you dull and angry and depressed
In two far too rough shoes, your mouth is steaming with smoke
We go home, you may well rot on a chair in my kitchen
I say Come
Come on, we'll rot together
At all know-better-types who should say how to do
Have you ever dug a hole
For everyone to know-better-types
You have to be ashamed and ashamed until you die.
There is a word for what I suffer from, but I have forgotten it now
It's too late to say what you should have said, and you
Know how it feels, I know it well, I've known you, I'm used to
And I should have told you yesterday what I came up with the other day
But now it's all too late, now it's done, now you're doomed
You become a hooker and you are always their hooker and he is forgotten
But let them dwell, dividing about the importance in that
Here you must never do wrong, here you must never redo
I say Come
Come on, we'll rot together
At all know-better-types who should say how to do
Have you ever dug a hole
For everyone to know-better-types
You have to be ashamed and ashamed until you die.
Yes, you walk depressed in two much too rough shoes, it's probably getting to be autumn
And it's as spit on as used breasts
Now leaves fall, it blows on, it starts over
I say come, here's the world, here's the life we'll live in
We, and all the pigeons on the ground, all the birds in the forest
All the men in the park, all the gentlemen in the tavern
Here is no one who can judge, here is no one more learned
About your life, about your city, about your country, about your world
It always comes back, with know-better-directives
To a world, to a country, to a city, to a life
A few crumbs for the pigeons, my friend
Then we go home