Текст и перевод песни Lars Winnerbäck - Nån annan

Nån annan

Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken

Där vi gick I sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
När vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi

Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul

Och allt var så konstigt
Men förbannat kul
Det kunde ha varit nån annan
Men det var jag

Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår
Där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår
Och vad är det som gör att man glömmer saker
Man glömmer att man trivs med livet ibland
När vi flydde från sanning, tid och besvär
För att ta måsten I andra hand

Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
För att komma på att vi bara hade varandra
Det kunde varit några andra
Men det var vi

Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår
Vi glömmer allt och tror att tiden är svår
Men man kommer på, sen efteråt
Att vi hade rätt kul emellanåt

Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen
Vad gjorde mig så förfärligt glad
När vi gick med förhoppningar som drömmar
Om stearinljus och varm choklad
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
Tänk om vi inte gått I några vattenpölar
Som smala ben och kängor trampat I

Allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Nu har jag gått den vägen igen
Men det var inte samma sak, saknar någon vän
Jag önskar att det vore nån annan
Jag anar vem
Men jag vet inte än

Somebody Else

The sun went down as if it were ordered to, it would not have been the same if it had been shining

Where we walked in lakes like puddles with our boots and narrow legs
Imagine if the cafe hadn't closed so early that evening
Imagine if the clock had taken the same roads as we did
When we walked on empty, wet streets where stories flew by

And everything we said then
To think that one could say that
We walked among farms, houses, shops and sheds

And everything was so strange
But damn fun
It could have been somebody else
But it was me

What is it that makes you say things, you say things you don't understand
Where we walked on mountains like piles of leaves with long jackets and longer hair
And what is it that makes you forget things
You forget that you enjoy life sometimes
When we fled from truth, time and trouble
To take needs in second hand

And everything we said then
To think that one could say that
We talked shit about all those we could blame
To realize that we only had each other
It could have been some others
But it was us

And we forget autumn, and we forget spring
We forget everything and think that time is hard
But you realize, later on
That we had pretty good fun from time to time

Yes, what was it really that happened that evening
What made me so terribly happy
When we walked with hopes like dreams
Of candlelight and hot chocolate
Imagine if the cafe hadn't closed so early that evening
Imagine if the clock had taken the same roads as we did
Imagine if we hadn't walked in any puddles
That narrow legs and boots had trampled

Everything we said then
To think that one could say that
Now I have walked that road again
But it wasn't the same, missing a certain friend
I wish it were somebody else
I have an idea who
But I don't know yet