Текст и перевод песни Lars Winnerbäck - Söndermarken

Söndermarken

Så som himlen ser ut en tisdag över skolans kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober, strax innan det mörknar
Och det luktar från bespisningen av halvhjärtad husmanskost
Och löven ligger klistrade mot marken
Gråvita skyar, tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar
Ser jag när jag blundar och nånstans där så blev jag den jag är nu
Jag ser gitarren i butiken, symbolen för att skolka
Sagan om ett uppror, drömmen om en högre höjd
Ett sjörövarskepp som blåser rätt in i Los Angeles
Och stjärnorna som glittrar och ingen jävel når mig nånsin mera
En enda ambition, att få brudarna från Berga
Att skratta eller gråta och rymma över taken
Bort från regelboken, stöveltrampet, tegelväggen, la isla bonita
Och de brandgula stolarna man staplar på varandra
Och parkeringshus byggdes, ett litet steg för människan
Ett stort steg för betongen och den rotlösa känslan
Som ännu ett hinder på vägen mot den råa romantiken
Och gitarren i butiken och flykten över taken
Man la klossar över ängen med små fönster och dörrar
Det var slogans överallt från alla medelbeiga firmor
Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen
Ut i verkligheten, drömmen, ut till färgerna man bara ser på bio
Vi bilda′ band och blåste ringar, drog med handen genom jorden
Fyllde naglarna med lera av all yta som vi skrapa'
För nånstans under lagren av tätortstimotej
Så bredde stora världen ut sig utan farthinder och Konsum-kort och nypon
Vi satte båtarna i bäcken, såg dem flyta in i tunneln
Kanske vidare mot Vättern och kanalen ut till Nordsjön
Över vågorna mot Irland, ut på havet och sen blåsa iväg
Och aldrig komma tillbaka mer till bäcken där det börja′
Jag ser den gräddgula färgen, den moderna men diskreta
En helhet för det enkla, bara fälla upp och skruva
Men ändå alltid nåt som ville jaga och förvirra
Nåt som inte var Ikea, nåt som inte hade lösningen i kanten
Jag hör det inrökta ljudet från en replokal vid tågstation
Bland speditionslokaler och bortglömda depåer
Det stumma, dova skinnet och basen som darrar
I gallret och glaset och det doftar just som asfalt gör om hösten
Vi gömde Fibban under stenen, Willes vin i busken
Hela dungen var ett mikro-Vegas, ladan bytte hänglås
Och ovan allt en himmel liksom silad ifrån kusten
Med det lilla som blev över efter vågorna och stormarna och skummet
Jag kan inte återvända, en brottsplats måste vila
Flyktbilen är dumpad, stålarna är rena
Nu bygger vi ett nytt hem, startar upp och börjar om
Söndermarken jagar mig men jag är inte där

The Wasteland

Like the sky on a Tuesday above the school's municipal corridors
At four o'clock in October, just before it gets dark
And the smell from the cafeteria of half-hearted home cooking
And the leaves are stuck to the ground
Gray-white clouds, dentist weather
Some excavator tearing up a bike path by the football field
And rosehip bushes, rosehip bushes, all the way rosehip bushes
I see when I close my eyes and somewhere there I became who I am now
I see the guitar in the shop, the symbol of skipping school
The story of a rebellion, the dream of a higher altitude
A pirate ship blowing right into Los Angeles
And the stars that glitter and no bastard ever reaches me again
One single ambition, to get the girls from Berga
To laugh or cry and escape over the rooftops
Away from the rulebook, the boot stomp, the brick wall, la isla bonita
And the fire-yellow chairs you stack on top of each other
And parking garages were built, a small step for man
A giant leap for concrete and the rootless feeling
As yet another obstacle on the way to raw romance
And the guitar in the shop and the escape over the rooftops
They laid blocks over the meadow with small windows and doors
There were slogans everywhere from all the beige companies
And a record store downtown like a hole through the scenery
Out into reality, the dream, out to the colors you only see in movies
We formed bands and blew rings, dragged our hands through the earth
Filled our nails with clay from all the surface we scraped
Because somewhere beneath the layers of urban timothy grass
The big world spread out without speed bumps and Konsum cards and rosehips
We put the boats in the stream, saw them float into the tunnel
Maybe on towards Vättern and the canal out to the North Sea
Over the waves towards Ireland, out to sea and then blow away
And never come back to the stream where it all started
I see the cream-yellow color, the modern but discreet
A whole for the simple, just unfold and screw
But still always something that wanted to chase and confuse
Something that wasn't Ikea, something that didn't have the solution on the edge
I hear the smoky sound from a rehearsal room by the train station
Among freight forwarding offices and forgotten depots
The mute, dull skin and the bass that trembles
In the grate and the glass and it smells just like asphalt does in autumn
We hid the Fibban under the stone, Wille's wine in the bush
The whole grove was a micro-Vegas, the barn changed padlocks
And above it all a sky like strained from the coast
With what little was left after the waves and the storms and the foam
I can't return, a crime scene must rest
The getaway car is dumped, the money is clean
Now we build a new home, start up and start over
The wasteland chases me but I'm not there