Текст и перевод песни Lars Winnerbäck - Vi åkte aldrig ut till havet (Live)

Vi åkte aldrig ut till havet (Live)

Vi åkte aldrig ut till havet
Jag har svårt med horisonten
Jag sitter alltid bredvid den som kör
Och jag säger inte till havet
Jag känner bra folk i Oslo
Vi kan vara där på fem timmar
Bara vi kommer ut från stan
Bara kommer härifrån
Vi åkte aldrig ut till öarna
Jag ser dem då och då på håll
Jag tror man måste veta nånting
Om man ska ut dit
Nånting jag inte kan
Jag ser plötsligt ett ansikte i mörkret
Nån står och stirrar genom fönstret
Det är väl säkert
Nån jag växte upp med som vill säga
Kolla hur det blev
Var du och såg den där konserten
Jag växte upp och fick barn
Jag målade om i lilla rummet
Blått som havet
Vi tog oss genom hela landet flera varv
Vi åkte ut som soldater
Eller kanske mer som jägare
Som till slut vänder hem från skogen utan räv
Jag tar en halv potatis
På den rikaste buffén
Jag fattar inte hur det kunde bli så
Jag vill bara inte ha
Vi åkte aldrig ut till havet
Men en gång satt vi fast i ett dike
Du vet när hjulen inte greppar
Och alla andra kör förbi
Såg du pojken med busskort
Hur han sakta for iväg
Nästan stilla som en vaggsång
Under björken ligger nycklarna
Och det blåser från havet
Till mitten hunnen på vår levnads vandring
Jag vill inte gå här ensam
Till slut satt till och med Napoleon på en ö
Och blickade ut mot horisonten

We Never Made It to the Ocean (Live)

We never made it to the ocean
I have a hard time with the horizon
I always sit next to the one who drives
And I don't say anything to the ocean
I know good people in Oslo
We can be there in five hours
As long as we get out of town
As long as we get out of here
We never made it to the islands
I see them from time to time from a distance
I think you have to know something
If you're going to go out there
Something I don't know
Suddenly I see a face in the dark
Someone is standing and staring through the window
It's probably safe
Someone I grew up with who wants to say
Look how it turned out
Were you at that concert
I grew up and had children
I repainted the small room
Blue like the ocean
We traveled all over the country several times
We went out like soldiers
Or maybe more like hunters
Who finally return home from the forest without a fox
I take half a potato
At the richest buffet
I don't understand how it could have turned out like this
I just don't want to have
We never made it to the ocean
But once we got stuck in a ditch
You know when the wheels don't grip
And everyone else drives by
Did you see the boy with the bus pass
How he slowly sped away
Almost as still as a lullaby
Under the birch tree are the keys
And the wind is blowing from the ocean
Halfway through our life's journey
I don't want to walk here alone
In the end, even Napoleon was on an island
And gazed out at the horizon