Текст и перевод песни Lasse Lindh - Skönhetsmiss

Skönhetsmiss

Skönhetsmiss och fröken störst chans att lyckas
Och jag minns henne som otroligt cool och vacker och verbal
Men när hon tar min hand gråtandes och skälvandes
På återträff för klass 8c finns det
Inte mycket kvar av flickan alla ville vara,
Hon som vild och lycklig hånglade upp mig på examen -97
Så vi drar oss undan från discokulans sken
Och I ett hörn tar hon min hand och säger lyssna Lasse lyssna:

"Allt som vi sa, alla våra ideal, alla löften om det stora livet, ingenting finns
Kvar idag, ingen slås längre för det vi sa
Och det känns som om hela livet liksom domnat av"

Kajal som rinner från trötta ögon över en första rynka, kinder och läppar som
Kunde krossa tusen tonårspojkars hjärtan men nu inte kan sluta darra av rädsla
När du säger "Hur kunde det bli så här?
Vi som var så vackra och stolta och svor att vi aldrig, aldrig, aldrig,
Skulle bli som dom vi föraktade, gamla och fega"

"Allt som vi sa, alla våra ideal, alla löften om det stora livet, ingenting finns
Kvar idag, ingen slås längre för det vi sa
Och det känns som om hela livet liksom domnat av"

Miss beauté

Miss beauté et celle qui avait le plus de chances de réussir
Et je me souviens d'elle comme incroyablement cool, belle et verbale
Mais quand elle prend ma main en pleurant et en tremblant
Lors de la réunion de la classe 8c, il y a
Pas grand-chose de la fille que tout le monde voulait être,
Elle qui, sauvage et heureuse, m'a embrassé à l'examen -97
Alors on se retire de la lumière de la boule à facettes
Et dans un coin, elle prend ma main et dit écoute Lasse écoute :

"Tout ce qu'on a dit, tous nos idéaux, toutes les promesses de la grande vie, rien n'existe
Aujourd'hui, personne ne se bat plus pour ce qu'on a dit
Et on a l'impression que toute la vie s'est comme engourdie"

Le khôl coulant de ses yeux fatigués sur sa première ride, ses joues et ses lèvres qui
Auraient pu briser le cœur de mille garçons adolescents, mais qui maintenant ne peuvent plus arrêter de trembler de peur
Quand tu dis "Comment ça a pu arriver ?
Nous qui étions si belles et fières et qui avons juré que jamais, jamais, jamais,
Nous ne deviendrions comme ceux que nous détestions, vieilles et lâches"

"Tout ce qu'on a dit, tous nos idéaux, toutes les promesses de la grande vie, rien n'existe
Aujourd'hui, personne ne se bat plus pour ce qu'on a dit
Et on a l'impression que toute la vie s'est comme engourdie"