Tillsammans är ett sätt att finnas till - Lill Lindfors перевод на немецкий

Tillsammans är ett sätt att finnas till

Ska det vara något mera
Innan kassan slår igen?
Det var allt som sas, han drack ur sitt glas
Titta upp ett slag, och sen tänkte hon
Att har man gått i arton år som servitris
Ja, då vet man när ens gäster har det svårt på något vis
Så hon sa: förlåt, jag kanske stör dig
Ja, jag vet nog att inte har jag me't å göra
Men du, hur är det fatt?

Och han såg så där förbi'na
Som han inte hört ett ord
Och fast hon inte fick nåt svar
Så var det nånting som höll henne kvar
Så hon sa:

Jag vill inte störa dig
Nej, sån är inte jag
Inte är jag den rätta att prata med
Men jag lyssnar fan så bra

Och han tog sitt glas
Och hon flytta en vas
Några smulor borsta hon ner
Man kan inte göra nåt mer än att gå
Och då sa han:

Jo fröken
Jag jobba förra sommarn
Nere i frihamnen ni vet
Med oregelbundna tider
Och med obegränsad ensamhet

Så en lördag, på krogen
Hade just fått ut min lön
Och till höger, två bord bort
I en klänning som var grön

Åh, min gud
Ån, min gud va hon va skön

Hon var nåt så jävla underbar
Hon var det finaste jag sett
Hon verkade så ensam
Och jag, jag förstod mig rätt

Jag är ju ingen sån där
Utom nån gång när jag är full
Så jag sa till mig själv, ta chansen
För en, för en gångs skull

Åh, min gud
Åh, min gud så för hennes skull

Så stod jag väl där och stamma
Fick väl fram nånting ändå
Om att jag, och vi, och ville hon
Men hon hörde inte på

Och jag ville ju för satan
Bara vara lite skysst
ändå stod jag där och skämdes
När hon sa: för sent och tyst

Om du vill så vill jag gärna
Jag vill gärna om du vill
är man ensam är man ingen
Men tillsammans är ett sätt att finnas till

Och så gick vi hela vägen hem
Hem till mig, mitt hyresrum
Och hon sa väl inte så mycket just
Och själv så var jag stum

Men hon sa:
Tänd inte ljuset! Nog ser vi ändå
För att hitta till varanda
Och jag hörde hjärtat slå

I min ensamhet om natten
ändå sedan jag blev man
Var hon drömmen som jag drömt
Och nu var drömmen sann

Och jag ville gärna prata
Om min stora ensamhet
Och jag ville liksom säga
När hon sa: sssh, jag vet

Om du vill, så vill jag gärna
Jag vill gärna om du vill
är man ensam är man ingen
Men att älska är ett sätt att finnas till

Och jag tänkte nästa morgon
När hon somnat på min arm
Att du är som sommarnatten
Lika mjuk, och skön, och varm

Och så smög jag upp försiktigt
Men hon vaknade förstås
Så jag sa: jag går och köper like käk
Och sånt åt oss

Med fulla kassar rusa jag
Tog trappan i två språng
Där låg en lapp på bordet
Där stod: vi kanske ses nån gång

Servitrisen strök med handen över ögonen, och sa
För sig själv, så där, hon sa ungefär: om det hade varit jag
Om jag vore lika underbar, eller du va nästan blind
Och jag sluta för ikväll, just nu, och du ville vara min

Ja, då skulle du gå med mig hem
För vi två, vi vet nog det mesta
Om den kärleken
Och allt om ensamhet

Och dem såg på varann, och vände bort sin blick gjorde han
För en stund stod tiden still
Tills han sa: jag tror jag tar en till
Och sen tror jag nog jag vill betala!

Och om du vill, så vill jag gärna
Jag vill gärna om du vill
är man ensam är man ingen
Men tillsammans är ett sätt att finnas till

Zusammen ist eine Art zu sein

Darf es noch etwas sein?
Bevor die Kasse schließt?
Das war alles, was gesagt wurde, er trank sein Glas aus
Schaute kurz auf, und dann dachte sie
Dass wenn man achtzehn Jahre als Kellnerin gearbeitet hat
Ja, dann weiß man, wenn die Gäste es irgendwie schwer haben
Also sagte sie: Entschuldigen Sie, vielleicht störe ich Sie?
Ja, ich weiß wohl, dass es mich nichts angeht
Aber, wie steht's?

Und er schaute so teilnahmslos
Als hätte er kein Wort gehört
Und obwohl sie keine Antwort bekam
War da etwas, das sie zurückhielt
Also sagte sie:

Ich will Sie nicht stören
Nein, so bin ich nicht
Ich bin nicht die Richtige, um damit zu reden
Aber ich höre verdammt gut zu

Und er nahm sein Glas
Und sie rückte eine Vase zurecht
Ein paar Krümel wischte sie weg
Man kann nichts weiter tun als zu gehen
Und da sagte er:

Ja, Fräulein
Ich arbeitete letzten Sommer
Unten im Freihafen, wissen Sie
Mit unregelmäßigen Zeiten
Und mit grenzenloser Einsamkeit

Also an einem Samstag, in der Kneipe
Hatte gerade meinen Lohn bekommen
Und rechts, zwei Tische weiter
In einem Kleid, das grün war

Oh, mein Gott
Oh, mein Gott, war sie schön

Sie war so verdammt wunderbar
Sie war das Schönste, was ich je gesehen hatte
Sie wirkte so einsam
Und ich, ich verstand das richtig

Ich bin ja nicht so einer
Außer manchmal, wenn ich betrunken bin
Also sagte ich mir, nutz die Chance
Für ein, ein einziges Mal

Oh, mein Gott
Oh, mein Gott, also ihretwegen

Also stand ich wohl da und stotterte
Brachte wohl doch irgendwas heraus
Über dass ich, und wir, und ob sie wollte
Aber sie hörte nicht zu

Und ich wollte doch, verdammt noch mal
Nur ein bisschen nett sein
Trotzdem stand ich da und schämte mich
Als sie sagte: zu spät und leise

Wenn du willst, dann will ich gern
Ich will gern, wenn du willst
Ist man allein, ist man niemand
Aber zusammen ist eine Art zu sein

Und so gingen wir den ganzen Weg nach Hause
Zu mir nach Hause, in mein Mietzimmer
Und sie sagte wohl nicht gerade viel
Und ich selbst war stumm

Aber sie sagte:
Mach das Licht nicht an! Wir sehen auch so genug
Um zueinander zu finden
Und ich hörte das Herz schlagen

In meiner Einsamkeit in der Nacht
Seit ich ein Mann wurde
War sie der Traum, den ich geträumt hatte
Und nun war der Traum wahr

Und ich wollte gern reden
Über meine große Einsamkeit
Und ich wollte sozusagen sagen
Als sie sagte: Pssst, ich weiß

Wenn du willst, dann will ich gern
Ich will gern, wenn du willst
Ist man allein, ist man niemand
Aber zu lieben ist eine Art zu sein

Und ich dachte am nächsten Morgen
Als sie auf meinem Arm eingeschlafen war
Dass du wie die Sommernacht bist
Genauso weich, und schön, und warm

Und so schlich ich mich vorsichtig hinaus
Aber sie wachte natürlich auf
Also sagte ich: Ich gehe etwas zu essen kaufen
Und so was für uns

Mit vollen Tüten raste ich
Nahm die Treppe in zwei Sätzen
Da lag ein Zettel auf dem Tisch
Darauf stand: Wir sehen uns vielleicht irgendwann

Die Kellnerin strich sich mit der Hand über die Augen und sagte
Für sich selbst, so ungefähr, sagte sie etwa: Wenn ich das gewesen wäre
Wenn ich genauso wunderbar wäre, oder du wärst fast blind gewesen
Und ich hätte Feierabend, genau jetzt, und du wolltest mein sein

Ja, dann würdest du mit mir nach Hause gehen
Denn wir beide, wir wissen wohl das meiste
Über diese Liebe
Und alles über Einsamkeit

Und sie sahen sich an, und er wandte den Blick ab
Für einen Moment stand die Zeit still
Bis er sagte: Ich glaube, ich nehme noch einen
Und dann glaube ich, möchte ich bezahlen!

Und wenn du willst, dann will ich gern
Ich will gern, wenn du willst
Ist man allein, ist man niemand
Aber zusammen ist eine Art zu sein