Текст и перевод песни Melissa Horn - Om jag aldrig hade mött dig hade jag varit lycklig nu

Om jag aldrig hade mött dig hade jag varit lycklig nu

Det är någonting i din blick
Jag vet inte vart jag har den
Om du gav mig en chans, en sista gång
Skulle jag inte ta den
Ja, det är någonting i ditt sätt
Ja, jag tror att det drar ner mig
Först när jag hamnat under dig
Vill du se det

Om jag aldrig hade mött dig hade jag varit lycklig nu

Jag vaknade av en dröm
En morgon låg det här på bordet
Och som ett solregn log jag
Han som hade svårt med orden
Han skrev att det var över nu
Att jag kunde andas
Att jag ändå aldrig var här
Att vi borde träffa andra

Om jag aldrig hade mött dig hade han varit lycklig nu

Den som bränt sig på elden
Blåser fastän det är kallt
Den som blivit skrämd en gång
Kan känna oro inför allt

Om jag aldrig hade mött dig hade jag varit lycklig nu

Han blev som ett rum
Ett med vita, spruckna kanter
Hon ville ge dig allting
Vad jag förstår
Men det som är lätt i början
Blir oftast svårt med tiden
Och hon blev som ett hav som rinner
Längs med kinden

Om jag aldrig hade mött dig hade hon varit lycklig nu

Den som bränt sig på elden
Blåser fastän det är kallt
Den som blivit skrämd en gång
Kan känna oro inför allt

Om jag aldrig hade mött dig hade jag varit lycklig nu
Om jag aldrig hade mött dig hade alla varit lyckliga nu

If I Had Never Met You I Would Be Happy Now

There's something in your eyes
I don't know where I have it
If you gave me one last chance
I wouldn't take it
Yes, there's something in your demeanor
Yes, I think it's dragging me down
Only when I've landed beneath you
Do you want to see it

If I had never met you I would be happy now

I woke up from a dream
One morning it was lying here on the table
And like a rain of sunshine I smiled
He who had difficulty with words
He wrote that it was over now
That I could breathe
That I was never really here after all
That we should see other people

If I had never met you he would be happy now

He who burned his fingers on fire
Blows even when it's cold
He who was once frightened
Can feel anxiety towards everything

If I had never met you I would be happy now

He became like a room
One with white, cracked edges
She wanted to give you everything
As far as I understand
But what's easy in the beginning
Often becomes difficult in time
And she became like an ocean that flows
Along the cheek

If I had never met you she would be happy now

He who burned his fingers on fire
Blows even when it's cold
He who was once frightened
Can feel anxiety towards everything

If I had never met you I would be happy now
If I had never met you everyone would be happy now