Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Dom Ensligas Allé

Dom Ensligas Allé

Dom säljer bilder på dom hängda
Och alla gator har stängts av
Sjömännen har gjort sej vackra
Nu är cirkusen i stan
In kommer bödlarnas ombud
Han är bländad av succé
Han har sin ena hand om lindanserskan
Och den andra i sitt skrev
Kravallpolisen skruvar på sej
Dom ska snart ta plats på scen
Vi kan se det när vi kikar ut
Från Dom ensligas allé

För Askungen är allting så enkelt
Hon säger, en efter en blir vi två
Sen putar hon med läpparna
För att se ut som Brigitte Bardot
In kommer Romeo och stönar
Du är väl min, så vitt jag förstår
Men nån säger, du är i fel pjäs, grabben
Det är bäst du går
Och det enda ljud som återstår
När ambulansen har ta'tt honom med
Är Askungen som sopar upp
På Dom ensligas allé

Stjärnorna har nästan försvunnit
Och månen har gått i moln
Den siande zigenerskan
Har redan slått ihop sitt stånd
Alla utom Kain och Abel
Och Ringaren i Notre Dame
Jagar efter kärleken
Eller tycker att det är för varmt
Den barmhärtige samariten
Har gjort sej redo för entré
Han ska gå på maskerad ikväll
På Dom ensligas allé

Ofelia står vid mitt fönster
Hon gör mej så nervös
För fast hon bara är tjugofyra
Så är hon redan en gammal mö
För henne är döden romantisk
Och livet blott ett sken
Religion är hennes levebröd
Men hennes synd är livlöshet
Och fast hon vänder sej mot himmelen
Som om ett underverk ska ske
Så sneglar hon allt oftare
Mot Dom ensligas allé

Einstein, förklädd till Robin Hood
Med sina minnen i en kass
Gick förbi här för en timme sen
Med sin vän, en munk i svart
Han stirra' så fruktansvärt hotfullt
När han bad om en cigarrett
Sen deklamera' han ur alfabetet
Innan han slog till reträtt
Man skulle inte tro det nu
Men han var känd för längesen
För att va mästare på el.fiol
På Dom ensligas allé

Doktor Vis bevarar världen
I en väl förseglad box
Som hans anemiska adepter
Försöker dyrka opp
Hans assistent, en dam på dekis
Med arsenik i portmonnän
Har en lapp där hon har skrivit
Ha misskund med hans själ
Sen spelar dom på bambuflöjt
Och man kan höra minsta fel
Ifall man lutar sej tillräckligt ut
Mot Dom ensligas allé

Vid timmarna runt midnatt
Går agenterna sin rond
För att fånga in dom stackare
Som råkar veta mer än dom
Dom tar dom till fabriken
Där dom ställs vid en maskin
Medan doktorer kollar pulsen
Efter att ha injicerat fotogen
Som bärs ner till dom från slotten
Av försäkringsmän in spe
Som ska se till att ingen smiter bort
Till Dom ensligas allé

På andra sidan gatan
Har dom gjort sej färdiga för fest
Fantomen ifrån Operan
Är perfekt förklädd till präst
Dom matar Casanova med tesked
För att återge honom hans mod
Sen ska dom skära ut hans hjärta
Efter att ha kvävt honom med ord
Och Fantomen svär åt flickorna
Och säger, kom, ska ni få se
Nu ska Casanova sota för
Dom ensligas allé

Till nytta bara för Neptunus
Styr Titanic mot sitt mål
Medan alla står och skriker
Vems sida står du på
På kommandobryggan brottas
T.S. Elliot och Ezra Pound
Medan calypsobandets sångerskor
Strör rosor på varann
Vid fönstren ut mot havet
Där sjöjungfrurna ler
Och ingen bryr sin hjärna
Med Dom ensligas allé

Jo, jag fick ditt brev i förrgår
Just när taket störta' in
När du frågar hur jag har det
Ska det va nån sorts skämt
Och alla mänskorna, du nämner
Jo, jag minns dom fall för fall
Men jag fick ändra deras ansikten
Och ge dom alla nya namn
Men jag läser lite dåligt nu
Så skicka inga flera brev
Ifall du inte skickar dom
Ifrån Dom ensligas allé

The Boulevard of Loneliness

They sell pictures of the hanged,
And all the streets are closed.
The sailors have made themselves handsome,
The circus is in town.
In comes the executioners' agent,
He's blinded by success.
He has one hand around the tightrope walker,
And the other in his crotch.
The riot police are getting ready,
They'll soon take the stage.
We can see it when we peek out
From The Boulevard of Loneliness.

For Cinderella, everything is so simple,
She says, one by one we become two.
Then she pouts her lips
To look like Brigitte Bardot.
In comes Romeo and moans,
You are mine, as far as I understand.
But someone says, you're in the wrong play, kid,
It's best you go.
And the only sound that remains
When the ambulance has taken him away,
Is Cinderella sweeping up
On The Boulevard of Loneliness.

The stars have almost disappeared,
And the moon has gone into the clouds.
The fortune-telling gypsy woman
Has already closed her stand.
Everyone except Cain and Abel
And the Hunchback of Notre Dame
Are chasing after love
Or think it's too hot.
The Good Samaritan
Has gotten ready for his entrance.
He's going to a masquerade tonight
On The Boulevard of Loneliness.

Ophelia stands by my window,
She makes me so nervous.
Because even though she's only twenty-four,
She's already an old maid.
For her, death is romantic,
And life is just a sham.
Religion is her livelihood,
But her sin is lifelessness.
And though she turns toward heaven
As if a miracle is about to happen,
She glances more and more often
Toward The Boulevard of Loneliness.

Einstein, disguised as Robin Hood,
With his memories in a bag,
Walked by here an hour ago
With his friend, a monk in black.
He stared so terribly threateningly
When he asked for a cigarette.
Then he recited from the alphabet
Before he retreated.
You wouldn't believe it now,
But he was famous a long time ago
For being a master of the electric violin
On The Boulevard of Loneliness.

Dr. Know keeps the world
In a well-sealed box
That his anemic disciples
Are trying to pry open.
His assistant, a lady on the decline
With arsenic in her purse,
Has a note where she has written
Have mercy on his soul.
Then they play the bamboo flute,
And you can hear the slightest mistake
If you lean out far enough
Toward The Boulevard of Loneliness.

At the hours around midnight,
The agents make their rounds
To capture the poor souls
Who happen to know more than they do.
They take them to the factory
Where they are placed at a machine
While doctors check their pulse
After injecting kerosene
That is carried down to them from the castles
By insurance men in training,
Who will make sure that no one escapes
To The Boulevard of Loneliness.

On the other side of the street,
They have gotten ready for a party.
The Phantom of the Opera
Is perfectly disguised as a priest.
They feed Casanova with a teaspoon
To restore his courage.
Then they will cut out his heart
After suffocating him with words.
And the Phantom swears at the girls
And says, come, let me show you,
Now Casanova will pay for
The Boulevard of Loneliness.

Only for the benefit of Neptune,
The Titanic steers towards its goal,
While everyone stands and screams,
Whose side are you on?
On the command bridge wrestle
T.S. Eliot and Ezra Pound,
While the calypso band's singers
Throw roses at each other.
By the windows facing the sea,
Where the mermaids smile,
And no one bothers their brain
With The Boulevard of Loneliness.

Yes, I got your letter the day before yesterday,
Just when the roof caved in.
When you ask how I'm doing,
Is that supposed to be some kind of joke?
And all the people you mention,
Yes, I remember them case by case.
But I had to change their faces
And give them all new names.
But I read a little poorly now,
So don't send any more letters,
Unless you send them
From The Boulevard of Loneliness.