Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Flickan och kråkan - Live

Flickan och kråkan - Live

Jag satt häromdagen och läste min tidning
En dag som så många förut.
Och jag tänkte på alla dom drömmar, man drömt
Som en efter en tagit slut.

Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadskjuten kråka i famn
Hon springer iväg genom skogen
Så fort som hon någonsin kan.

Hon springer med fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror
Att det inte ska vara för sent.

Och flickan är liten och hennes hår är så ljust
Och hennes kind är så flämtande röd
Och kråkan är klumpig och kraxande svart
Och om en stund är den alldeles död.

Men flickan, hon springer för livet
Hos en skadskjuten kråka i famn
Hon springer mot trygghet och värme
För det som är riktigt och sant.

Hon springer med tindrande ögon,
Hon springer på taniga ben
För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
Finns det liv är det aldrig för sent.

Och jag började darra i vånda och nöd
Jag skakade av rädsla och skräck
För jag visste ju alldeles tydligt och klart
Att det var bilden av mig som jag sett.

För mitt hopp är en skadskjuten kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror, det finns nån som kan hjälpa mig än
Som tror, det finns nån som har svar.

Och jag springer med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet
Att det redan är alldeles för sent

Flickan och kråkan - Live

I was sitting the other day and reading my newspaper
A day like so many before.
And I thought about all the dreams, dreamt
Which one after the other have come to an end.

Then I saw a picture of a girl
With an injured crow in her arms
She runs through the forest
As fast as she possibly can.

She runs with fluttering curls
She runs on thin legs
And she begs and prays and she hopes and believes
That it should not be too late.

And the girl is small and her hair is so fair
And her cheek is so flushed
And the crow is clumsy and croaking black
And in a little while it will be quite dead.

But the girl, she runs for her life
With a wounded crow in her arms
She runs towards safety and warmth
For what is right and true.

She runs with sparkling eyes,
She runs on thin legs
For she knows that it is true, that which her papa has said
If there is life it is never too late.

And I began to tremble in agony and distress
I shook with fear and terror
For I knew all too clearly and plainly
That it was a picture of me that I had seen.

For my hope is a wounded crow
And I am a running child
Who believes that there is someone who can still help me,
Who believes that there is someone who has answers.

And I run with a pounding heart
I run on thin legs
And I beg and pray even though I really know
That it is already too late.