Flickan Och Kråkan - Mikael Wiehe перевод на немецкий

Flickan Och Kråkan

Jag satt häromdagen och läste min tidning
En dag som så många förut
Och jag tänkte på alla de drömmar man drömt
Som en efter en har tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadskjuten kråka i famn
Hon springer iväg genom skogen
Så fort som hon någonsin kan

Hon springer med fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Och hon bönar och ber, och hon hoppas och tror
Att det inte ska vara för sent

Och flickan är liten och hennes hår är så ljust
Och hennes kind är så flämtande röd
Och kråkan är klumpig och kraxande svart
Och om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
Hos en skadskjuten fågel i famn
Hon springer mot trygghet och värme
För det som är riktigt och sant

Hon springer med tindrande ögon
Hon springer på taniga ben
För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
Finns det liv är det aldrig för sent

Och jag började darra i vånda och nöd
Jag skakade av rädsla och skräck
För jag visste ju alldeles tydligt och klart
Att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadskjuten kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror, det finns nån som kan hjälpa mig än
Som tror, det finns nån som har svar

Och jag springer med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet
Att det redan är alldeles för sent

Das Mädchen Und Die Krähe

Ich saß neulich da und las meine Zeitung
Ein Tag wie so viele zuvor
Und ich dachte an all die Träume, die man geträumt hat
Die einer nach dem anderen zu Ende gegangen sind

Da sah ich ein Bild von einem Mädchen
Mit einer angeschossenen Krähe im Arm
Sie rennt weg durch den Wald
So schnell sie nur irgend kann

Sie rennt mit flatternden Locken
Sie rennt auf dünnen Beinen
Und sie fleht und betet, und sie hofft und glaubt
Dass es nicht zu spät sein möge

Und das Mädchen ist klein und ihr Haar ist so hell
Und ihre Wange ist so stark gerötet
Und die Krähe ist plump und krächzend schwarz
Und in einem Moment ist sie ganz tot

Aber das Mädchen rennt um sein Leben
Mit einem angeschossenen Vogel im Arm
Sie rennt zur Sicherheit und Wärme
Für das, was richtig und wahr ist

Sie rennt mit funkelnden Augen
Sie rennt auf dünnen Beinen
Denn sie weiß, dass es wahr ist, was Papa gesagt hat
Gibt es Leben, ist es niemals zu spät

Und ich begann zu zittern in Qual und Not
Ich bebte vor Furcht und Schrecken
Denn ich wusste ja ganz deutlich und klar
Dass es das Bild von mir war, das ich gesehen hatte

Denn meine Hoffnung ist eine angeschossene Krähe
Und ich bin ein rennendes Kind
Das glaubt, es gibt noch jemanden, der mir helfen kann
Das glaubt, es gibt jemanden, der Antworten hat

Und ich renne mit pochendem Herzen
Ich renne auf dünnen Beinen
Und ich flehe und bete, obwohl ich eigentlich weiß
Dass es schon viel zu spät ist