Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Fristen

Fristen

Du är en svartögd señorita
Ifrån andra sidan gränsen
Jag är en fredlös desperado
På flykt från hela världen
Och dom som ingenstans hör hemma
Måste lyda egna lagar
Och det var stjärnorna och öknen
Som förde oss ihopa

Det är inte mycket, vi kan tala
Men mej gör det detsamma
För även om du nu förstod mitt språk
Har jag förlorat tron på orden
Ja, vi går runt i våra drömmar
Mellan barnet och geväret
Där det ena leder framåt
Och den andra pekar bakåt

Jag har va'tt villebråd så länge
Att jag har glömt vad det vill säga
Att somna utan oro
Och att vakna utan rädsla
Och jag kan se i dina ögon
Att du också har förlorat nåt
Men när du stryker mej med handen
Tror jag, kärleken är möjlig

Så är vår lycka som en gåva
Från den åldrade kinesen
Som sa att friheten är avståndet
Mellan jägaren och bytet

Och jag vet att dagen kommer
När det förflutna hinner upp mej
Och valet blir ett enda
Jag måste döda eller dödas
Ja, jag vet att dagen kommer...

Les délais

Tu es une señorita aux yeux noirs
De l'autre côté de la frontière
Je suis un desperado sans loi
Fuir le monde entier
Et ceux qui n'ont nulle part où aller
Doivent obéir à leurs propres lois
Et ce sont les étoiles et le désert
Qui nous ont réunis

Nous n'avons pas beaucoup à dire
Mais ça ne me dérange pas
Parce que même si tu comprenais maintenant ma langue
J'ai perdu la foi dans les mots
Oui, nous errons dans nos rêves
Entre l'enfant et le fusil
Où l'un mène vers l'avant
Et l'autre pointe vers le passé

J'ai été un gibier pendant si longtemps
Que j'ai oublié ce que ça voulait dire
S'endormir sans inquiétude
Et se réveiller sans peur
Et je peux le voir dans tes yeux
Que tu as aussi perdu quelque chose
Mais quand tu me caresses la main
Je crois que l'amour est possible

Notre bonheur est donc un cadeau
Du vieil homme chinois
Qui a dit que la liberté est la distance
Entre le chasseur et sa proie

Et je sais que le jour viendra
Quand le passé me rattrapera
Et le choix n'en sera plus qu'un
Je dois tuer ou être tué
Oui, je sais que le jour viendra...