Jag la min mor i jorden - Mikael Wiehe перевод на немецкий

Jag la min mor i jorden

Jag la min mor i jorden
En tidig sommardag
En burk med lite aska
Det var vad som fanns kvar
Av alla hennes drömmar
Av hela hennes värld
Av allt som höll oss samman
Och bände oss isär

Jag fällde inga tårar
Jag kände ingen sorg
Jag stod och såg i marken
Som var så kall och hård
Jag tänkte på min barndom
För länge sen en gång
Jag nickade till avsked
Sen gick jag därifrån

Hon kom till mej på natten
Vi gick i en arkad
Det var nånstans i Florens
Det var bara hon och jag
Hennes ögon låg i skugga
Men jag visste att hon såg
Och jag berätta' allt, jag tigit om
I alla tysta år

Jag berätta' om den kärlek
Jag alltid velat ha
Jag berätta' om den längtan
Jag burit varje dag
Jag berätta' om min saknad
Som aldrig fick nåt slut
Och hon såg på mej och lyssnade
Som hon aldrig gjort förut

Sen tog hon mina händer
Som om det fanns ett svar
Och strök mej över håret
Som då, när jag var barn
Hon öppna' sina armar
Och vagga' mej och sjöng
Och jag grät för att jag visste
Att det bara var en dröm

Jag vaknade på morgonen
Med rummet fyllt av sol
Med hjärtat fyllt av oro
Och sängen fylld av jord
Det finns så många frågor
Som aldrig får nå't svar
Men hur det än har varit
Så är jag hennes barn

Ich begrub meine Mutter

Ich begrub meine Mutter
An einem frühen Sommertag
Ein Gefäß mit etwas Asche
Das war, was übrig blieb
Von all ihren Träumen
Von ihrer ganzen Welt
Von allem, was uns zusammenhielt
Und uns auseinanderriss

Ich vergoss keine Tränen
Ich fühlte keine Trauer
Ich stand und schaute auf den Boden
Der so kalt und hart war
Ich dachte an meine Kindheit
Vor langer Zeit einmal
Ich nickte zum Abschied
Dann ging ich fort

Sie kam zu mir in der Nacht
Wir gingen durch eine Arkade
Es war irgendwo in Florenz
Es waren nur sie und ich
Ihre Augen lagen im Schatten
Aber ich wusste, dass sie sah
Und ich erzählte alles, worüber ich geschwiegen hatte
In all den stillen Jahren

Ich erzählte von der Liebe
Die ich immer haben wollte
Ich erzählte von der Sehnsucht
Die ich jeden Tag getragen hatte
Ich erzählte von meinem Vermissen
Das niemals ein Ende fand
Und sie sah mich an und hörte zu
Wie sie es nie zuvor getan hatte

Dann nahm sie meine Hände
Als ob es eine Antwort gäbe
Und strich mir übers Haar
Wie damals, als ich ein Kind war
Sie öffnete ihre Arme
Und wiegte mich und sang
Und ich weinte, weil ich wusste
Dass es nur ein Traum war

Ich wachte am Morgen auf
Das Zimmer war voller Sonne
Das Herz voller Unruhe
Und das Bett voller Erde
Es gibt so viele Fragen
Die niemals eine Antwort bekommen
Aber wie es auch gewesen sein mag
So bin ich doch ihr Kind