Pojken och äventyret - Mikael Wiehe перевод на немецкий

Pojken och äventyret

Hjärtat slog i bröstet
Den dan jag gav mej av
För att söka efter äventyr
Och se vart stigen bar
Mitt mål stod klart framför mej
Det skimrade och brann
Jag ville vinna dej prinsessa
Ditt rike och din hand

Jag gick så frisk och frejdig
Jag gick så rak och stolt
Det fanns ingenting som skrämde mej
Varken fan eller troll
Det var ju dej jag skulle finna
Det var ju dej jag skulle få
Och alla fåglar kvittrade
Och himlen var så blå

Men skogens fåglar tystnade
Och solens skiva sjönk
Och stigen blev en villoväg
Så slingrande och lömsk
Och när kölden tog min vilja
Och när mörkret tog mitt mod
Vad hjälpte det att ropa
I skräckens svarta skog

Och regnet ven och visslade
Och stormen skrek och pep
Och törnen rev mej blodig
När trollen drog mej med
Och det var dej jag drömde om
Och det var dej jag ville ha
När jag levde ibland hundarna
I Bergakungens sal

Och när jag brottades med jätten
Och när jag slogs mot törst och svält
Och när jag skrek av skräck och smärta
I drakens heta eld
Och när jag yrade i feber
Och när min kropp var täckt av sår
Då var det dej mitt hjärta längtade
Och dej mitt öga såg

Och nu står jag här framför dej
Sådan som jag blev
Efter lögnerna och sveken
Och all min ensamhet
Och jag frågar dej stolts jungfru
Och jag fruktar för ditt svar
Vad är det du förväntar dej
Av en mänskorest som jag

Då reser sej prinsessan
Så liljevit och sval
Med rosenröda läppar
I kungaborgens sal
Hennes ögon är så klara
Hennes röst så varm och öm
Och allting är en saga
Och allting är en dröm

Der Junge und das Abenteuer

Das Herz schlug in meiner Brust
An dem Tag, als ich aufbrach
Um nach Abenteuern zu suchen
Und zu sehen, wohin der Pfad führte
Mein Ziel stand klar vor mir
Es schimmerte und brannte
Ich wollte dich gewinnen, Prinzessin
Dein Reich und deine Hand

Ich ging so frisch und frei
Ich ging so gerade und stolz
Es gab nichts, was mich erschreckte
Weder Teufel noch Troll
Dich sollte ich ja finden
Dich sollte ich ja bekommen
Und alle Vögel zwitscherten
Und der Himmel war so blau

Aber die Vögel des Waldes verstummten
Und die Sonnenscheibe sank
Und der Pfad wurde zum Irrweg
So schlangelnd und heimtückisch
Und als die Kälte meinen Willen nahm
Und als die Dunkelheit meinen Mut nahm
Was half es zu rufen
Im schwarzen Wald des Schreckens

Und der Regen peitschte und pfiff
Und der Sturm schrie und heulte
Und Dornen rissen mich blutig
Als die Trolle mich mitschleppten
Und von dir habe ich geträumt
Und dich wollte ich haben
Als ich unter den Hunden lebte
Im Saal des Bergkönigs

Und als ich mit dem Riesen rang
Und als ich gegen Durst und Hunger kämpfte
Und als ich schrie vor Schreck und Schmerz
Im heißen Feuer des Drachen
Und als ich im Fieber irrte
Und als mein Körper von Wunden bedeckt war
Da sehnte sich mein Herz nach dir
Und dich sah mein Auge

Und nun stehe ich hier vor dir
So wie ich wurde
Nach den Lügen und dem Verrat
Und all meiner Einsamkeit
Und ich frage dich, stolze Jungfrau
Und ich fürchte deine Antwort
Was erwartest du
Von einem menschlichen Rest wie mir

Da erhebt sich die Prinzessin
So lilienweiß und kühl
Mit rosenroten Lippen
Im Saal der Königsburg
Ihre Augen sind so klar
Ihre Stimme so warm und zärtlich
Und alles ist ein Märchen
Und alles ist ein Traum