Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Pojken och äventyret

Pojken och äventyret

Hjärtat slog i bröstet
Den dan jag gav mej av
För att söka efter äventyr
Och se vart stigen bar
Mitt mål stod klart framför mej
Det skimrade och brann
Jag ville vinna dej prinsessa
Ditt rike och din hand

Jag gick så frisk och frejdig
Jag gick så rak och stolt
Det fanns ingenting som skrämde mej
Varken fan eller troll
Det var ju dej jag skulle finna
Det var ju dej jag skulle få
Och alla fåglar kvittrade
Och himlen var så blå

Men skogens fåglar tystnade
Och solens skiva sjönk
Och stigen blev en villoväg
Så slingrande och lömsk
Och när kölden tog min vilja
Och när mörkret tog mitt mod
Vad hjälpte det att ropa
I skräckens svarta skog

Och regnet ven och visslade
Och stormen skrek och pep
Och törnen rev mej blodig
När trollen drog mej med
Och det var dej jag drömde om
Och det var dej jag ville ha
När jag levde ibland hundarna
I Bergakungens sal

Och när jag brottades med jätten
Och när jag slogs mot törst och svält
Och när jag skrek av skräck och smärta
I drakens heta eld
Och när jag yrade i feber
Och när min kropp var täckt av sår
Då var det dej mitt hjärta längtade
Och dej mitt öga såg

Och nu står jag här framför dej
Sådan som jag blev
Efter lögnerna och sveken
Och all min ensamhet
Och jag frågar dej stolts jungfru
Och jag fruktar för ditt svar
Vad är det du förväntar dej
Av en mänskorest som jag

Då reser sej prinsessan
Så liljevit och sval
Med rosenröda läppar
I kungaborgens sal
Hennes ögon är så klara
Hennes röst så varm och öm
Och allting är en saga
Och allting är en dröm

The Boy and the Adventure

My heart beat in my breast
The day I set off
To seek adventure
And see where the path led
My goal was clear before me
It shimmered and burned
I wanted to win you, princess
Your kingdom and your hand

I walked so fresh and bold
I walked so straight and proud
There was nothing that frightened me
Neither the devil nor the troll
It was you I was to find
It was you I was to have
And all the birds were chirping
And the sky was so blue

But the birds of the forest fell silent
And the sun's disc sank
And the path became an errant path
So winding and treacherous
And when the cold took my will
And when the darkness took my courage
What good was it to cry out
In the black forest of terror

And the rain whistled and howled
And the storm shrieked and screamed
And the thorns tore me bloody
When the trolls dragged me along
And it was you I dreamed of
And it was you I wanted
When I lived among the dogs
In the Mountain King's hall

And when I wrestled with the giant
And when I fought against thirst and hunger
And when I screamed in terror and pain
In the dragon's hot fire
And when I raved in a fever
And when my body was covered with wounds
Then it was you my heart yearned for
And you my eye saw

And now I stand here before you
Such as I have become
After the lies and betrayals
And all my loneliness
And I ask you, proud maiden
And I fear your answer
What do you expect
From a human remnant like me

Then the princess rises
So lily-white and cool
With rosy lips
In the palace hall
Her eyes are so clear
Her voice so warm and tender
And all is a fairy tale
And all is a dream