Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Sevilla

Sevilla

Det var om hösten
Då när träden fäller bladen
Och kvällarna är ljumma
Efter sommar'ns heta sol
Apelsinerna på träden
är mogna sedan länge
Och promenadens paviljonger
Har slått igen för länge sen

Gatorna låg tomma
Medan regnet föll i skurar
Turisterna var borta
Bara tiggarna fanns kvar
Vi gick omkring i gränderna
Vid Puerta Macarena
Där mycket gamla murar
Inte längre ger nåt skydd

Jag tror, jag stannar i Sevilla
Där vindarna är ljumma
Och apelsinerna är mogna
Och där livet har sin gång

Det var då du sa det till mej
Att din kärlek hade svalnat
Du sa att allt förändras
Och mitt hjärta frös till is
Sen gick vi till hotellet
För att packa våra väskor
Och åka ut till planet
Som skulle ta oss hem

Jag tror, jag stannar i Sevilla
Där kvinnorna är vackra
Och alltid utom räckhåll
Liksom svalorna i skyn

De'e svårt att tänka tanken
Den att hemma är där borta
I mörkret och i kylan
Och där inget mer blir sagt

Jag tror, jag stannar i Sevilla
I väntan på att våren
Ska tina upp mitt hjärta
Och förvandla det till en fjäril

Jag tror, jag stannar i Sevilla
Där ritualerna kring livet
Kring kärleken och döden
Kanske skyddar mej från smärtan

Det var om hösten
Då när träden fäller bladen
Och kvällarna är ljumma
Efter sommar'ns heta sol

Séville

C'était en automne
Quand les arbres perdent leurs feuilles
Et les soirées sont douces
Après le soleil ardent de l'été
Les oranges sur les arbres
sont mûres depuis longtemps
Et les pavillons de la promenade
Ont fermé leurs portes il y a longtemps

Les rues étaient vides
Alors que la pluie tombait en averses
Les touristes étaient partis
Seuls les mendiants étaient restés
Nous avons marché dans les ruelles
Près de la Puerta Macarena
Où les murs très anciens
Ne protègent plus

Je crois que je resterai à Séville
Où le vent est doux
Et les oranges sont mûres
Et où la vie suit son cours

C'est à ce moment-là que tu me l'as dit
Que ton amour s'était refroidi
Tu as dit que tout change
Et mon cœur s'est glacé
Puis nous sommes allés à l'hôtel
Pour faire nos valises
Et prendre l'avion
Qui devait nous ramener à la maison

Je crois que je resterai à Séville
Où les femmes sont belles
Et toujours hors de portée
Comme les hirondelles dans le ciel

Il est difficile de penser à l'idée
Que la maison est là-bas
Dans l'obscurité et le froid
Et où plus rien ne sera dit

Je crois que je resterai à Séville
En attendant que le printemps
Dégèle mon cœur
Et le transforme en papillon

Je crois que je resterai à Séville
Où les rituels de la vie
Autour de l'amour et de la mort
Peut-être me protégeront-ils de la douleur

C'était en automne
Quand les arbres perdent leurs feuilles
Et les soirées sont douces
Après le soleil ardent de l'été