Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)

Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)

Det började som en skakning på nedre däck
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck
Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp

Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt
Jag tog en tröja, jag tänkte att havet är säkert kallt
När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in
Såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten på din kind

Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats
Det var på översta däck fast det egentligen var första klass
Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt
Det var väl bara en herre från tredje klass som trängde sig lite dumt

Vi träffade en man som vi hälsat på förut
Han presenterade oss för sin dotter och sin fru
När vi kom upp på däck sa kaptenen att livbåten inte gick att få i sjön
Det var visst kedjorna till nån hissanordning som någon hade glömt

Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi skålade för imperiet och för varann
Nu börja skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor
Många hoppade i vattnet men vi beslöt att stanna kvar ombord

Sen lämna råttorna skeppet för att söka sig mot land
Men vi stod kvar där på däcket och höll varann i hand
Vi tänkte havet är alltför stort och kallt och vilt
Och i de båtar som satts i sjön fanns inte plats för en enda till

Sen spela fartygsorkestern "Närmare Gud till Dig"
Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för just vår tid
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp
Vi går till botten där vi står men flaggan, den går i topp

Titanic (Last Song of a Second-Class Passenger)

It began with a shudder, on the lower deck
It filled us with more astonishment than fright
We had no clue what had caused the vessel to spring a leak
We'd been told it was the most modern and unsinkable ship in the world

You grabbed our picture of the children, your jewelry and your hat
I took a sweater, thinking the ocean might be cold
When we stepped out of our cabin and saw the water pouring in
I saw a tear, or maybe it was just a drop of water running down your cheek

We followed the arrows pointing toward the lifeboats
It was on the top deck, though it was really just for first class
There were many of us, but everyone remained calm
There was just that one gentleman from third class who was a bit silly, pushing his way in

We met a man we had spoken to before
He introduced us to his wife and daughter
When we arrived on deck, the captain said the lifeboat was not ready to launch
Apparently the chains of some lifting device had been forgotten by someone

We proceeded to the bar and were given a complimentary glass of champagne
And we toasted the empire and ourselves
Now the ship was sinking faster and the angle of its pitch was striking
Many were jumping into the water, but we decided to remain on board

Soon the cowards fled the ship to search for land
But we stood there on deck, holding each other's hands
We thought the ocean was too vast, too cold and rough
And there was not a single available space in the boats that had been launched

Then the ship's orchestra played "Nearer, My God, to Thee"
It seemed a bit silly and yet so typical of our time
We had lost the last shred of hope
We will sink right here where we stand, but our flag will fly high