Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Victor Jara

Victor Jara

Det finns många som gör konster och krumsprång
För dom som har makten
Och det finns många som fjäskar för smulor
Ifrån dom härskandes bord
Men du valde din väg, du sjöng för dom många
Och du struntade i dom mäktigas löften
Och dom härskandes hot
Ja, Victor Jara, du gav ord
åt dom fängslades längtan till frihet
Och åt dom plågades tro på en framtid
Där bara folket har makt
Och du gav styrka och mod
åt dom förtrampades drömmar
Men mot dom rika och få
Sjöng du ut ditt förakt

Men om framtiden är som ett träd
Vi har planterat i jorden
Och ifall friheten är som den sprödaste
Sköraste ros
Måste vi väpna oss väl för att försvara det svaga
Vi måste värna det mot dom som vill krossa
Det som spirar och gror
Dom förtvivlade säger
Att döden är lika för alla
Men det är väl sannare att säga att man kan dö
På samma sätt som man har levt
Och att dö för förtjänst
Det väger lätt som en fjäder
Men att dö för sitt folk
Det väger tungt som en sten

Victor Jara, dina sånger ska eka
I gruvornas gångar
Och som fullmogna frukter ska dom skördas
Ifrån plantagernas träd
Som vajande säd ska dom bölja över fälten
Och som fiskar i vattnet
Ska dom fastna i fiskarnas nät
Ja, Victor Jara, Victor Jara
Dina sånger ska inte bli glömda
Från gitarr till gitarr ska dom spridas
över stad och land
Dom ska vagga oss till sömns
När våra nätter blir långa
Dom ska marschera med oss
När dagen är här

Victor Jara

There are many who make a lot of fuss
For those who have power
And there are many who flatter for crumbs
From the table of the rulers
But you chose your way, you sang for the many
And you ignored the promises of the mighty
And the threats of the rulers
Yes, Victor Jara, you gave words
To the longing for freedom of the imprisoned
And to the belief in a future of the tormented
Where only the people have power
And you gave strength and courage
To the dreams of the downtrodden
But against the rich and the few
You sang out your contempt

But if the future is like a tree
We have planted in the earth
And if freedom is like the most fragile
The most fragile rose
We must arm ourselves well to defend the weak
We must protect it against those who want to destroy
That which sprouts and grows
The desperate say
That death is the same for everyone
But it is probably truer to say that one can die
In the same way that one has lived
And that to die for merit
It weighs as light as a feather
But to die for your people
It weighs as heavy as a stone

Victor Jara, your songs will echo
In the corridors of the mines
And they will be harvested like ripe fruits
From the trees of the plantations
Like swaying wheat they will ripple across the fields
And like fish in the water
They will be caught in the fishermen's nets
Yes, Victor Jara, Victor Jara
Your songs will not be forgotten
From guitar to guitar they will spread
Over city and country
They will lull us to sleep
When our nights are long
They will march with us
When the day is here