Текст и перевод песни Monica Zetterlund - Trubbel

Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst grått och trist som i mitt bröst
Där ute doftar det av sommarns alla dofter
Där är det sommar, men här inne är det höst

Jag levde lycklig här med dig och mina katter
Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
Förmått att säga nej till någonting som helst
Och inte nekat mig det ena eller andra
Och levat livet, tills jag krossades en dag
Det börja med att du bedrog mig med en annan
En som du sa var mycket finare än jag

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att hon givit dig på boten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen
Och från den stunden blev den kvinnan dubbelt hatad
Hon hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och tänk jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag kom med hammaren beredd under min kappa
När hon kom ut i sidenpuns och sa: "God dag
Kom in och slå er ned en stund så får vi prata
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden på likör och cigarriller
Och kunde inte få mig till att säga nej
Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker som du glömt med hem till dig

Jag går omkring i mitt pompej, i bland ruiner
Jag traskar runt i resterna utav vårt liv
Men du ska aldrig ge mig pikar om sekiner
Ej heller ska du bli nån annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla ska vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och mina katter som de är
Ty trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig ska jag älska livet ut, ty dig har jag kär

Trouble

The meadows are now ablaze with summer's myriad flowers
Now the bees buzz and the birds are singing everywhere
Now the wind strokes the treetops high
But in my garden all is withered, dark and cold
Here it is overgrown and tangled, ugly and bushy
And just as hopelessly grey and dreary as in my breast
Out there it smells of summer's every fragrance
Out there it is summer, but in here it is autumn

I lived happily here with you and my cats
A sinful life without any care for salvation
Resigned to my character, for I have never
Been able to say no to anything at all
And not denied myself this or that
And lived my life until I was crushed one day
It began when you cheated on me with another
Someone you said was much nicer than me

Our argument lasted weeks, the shouting mingled with the crying
And I was thoroughly compared to your fine friend
Until you confessed that she had given you the clap
Then deadly silence returned to the garden
And from that moment on, that woman was doubly hated
She had played with you, with us, for a short while
And think I felt as if I had been rejected as well
I wanted to fight and walked towards the defeat of my life

I came with a hammer ready under my coat
When she came out in silk pajamas and said: "Good day
Come in and sit down for a while and let's talk
I just stammered, I don't remember what...
And I was offered liqueur and cigarettes
And couldn't bring myself to say no
And when we parted, we were best friends and buddies
And I took things you had forgotten home to you

I walk around in my Pompeii, among ruins
I trudge around in the remains of our life
But you should never taunt me about syphilis
Nor should you become someone else's pastime!
No, let us bind beautiful wreaths for the old days
And take our life and my cats as they are
For despite all the lack of love and brokenness and fringes
I shall love you for the rest of my life, for you I cherish