Текст и перевод песни Nationalteatern - Rövarkungens Ö

Rövarkungens Ö

"Rövarkungen sa till mig, vid sängen sent en natt
Du ligger ju där ensam, sök din egen skatt
Men jag är ju så liten, och världen är så stor
Då sa rövarkungen, den är större än du tror

Vad menar du med det sa jag, under min tunga filt
Kan jag resa mig ur sängen, och göra vad jag vill
Då drog rövarkungen sitt långa skarpa svärd
Stig upp din lilla myra, och visa vad du är värd

Och svärdet sken och blixtrade, av silver och av guld
Rövarkungen skrattade, dig skall jag slå omkull
Du dumma lilla slav, du snusar på din bädd
Du är så snäll och blåögd, och skräckslagen och rädd

Nu ska jag lära dig nånting, som du har nytta av
Följ med mig på en resa, på rövarkungens hav
Där styr jag alla vindar, och krossar alla skepp
Som vågar styra motsols, eller pröva på några knep

Men snälla rövarkung, sa jag och tänkte på min mor
Jag kan väl inte resa, utan några skor
Då högg han sönder sängen, i ett enda väldigt slag
Min resa den är skoningslös, utan mildra drag

Från spillrorna av sängen, kröp jag skamset fram
Här gavs ju inte nån pardon, och ingen tryggad hand
Rövarkungen vrålade, och skrattade och skrek
Nu seglar vi på vågor av styrka och av svek

Och hemska var dom scener, som jag sen fick se
Vår båt gled genom blod och eld, och genom väl och ve
Och mina ögon var försvarslösa, så ljusa och så blå
Rövarkungen hånlog, se och smaka på

Vi hade kommit till en ö, så svart och klädd i sot
Där hade aldrig något träd, nånsin slagit rot
Jag såg en skara människor, så bleka och så grå
Rövarkungen log och sa, här kommer mina får

Och alla hade flaggor, av mörken terrierlen
Dom hurrade och viftade, men bara månen sken
Jag var nog lite rädd, på rövarkungens strand
Han viskade ur mungipan, jag har dom i min hand

Och nu så fick jag se, rövarkungens ö
Där ingen kunde leva, och alla ville dö
Och fåglarna sa jag så tyst, han började att le
Där rövarkungen lever kan, ingen flyga mer

Där hade man en slags fabrik, som ville allas väl
Man tillverkade penningar, ur människornas själ
Den slet man ut ur kroppen, med hyrda bödlas hjälp
Rövarkungen gäspade, dö eller sälj

Och där satt alla gamla, på ett ensligt litet skär
Eller sattes ut i havet, på sin allra sista färd
Och där såg man många unga, på hopplöshetens strand
Dom samlade på snäckor, som föll ur deras hand

Och över hela ön, blixtrade hans svärd
Skräcken den var delad, och ingen mera värld
Jag sa till rövarkungen, här är så mörkt och kallt
Han stampade i marken, min eld är mer än allt

Han sa jag samlar guld, och inget ont i det
Min vilja är mitt svärd, och det kan alla se
Jag ger arbete åt alla, och om jag skulle dö
Då börjar havet svalla, och ön går upp i rök

Han dansade, och skrattade, och lekte med sitt svärd
Nu hugger jag dig mitt itu, du dumma snälla värld
Vad ska ni göra utan mig, och styrkan i min arm
Utan mig, så vore ni, en potta full av sand

Så smög jag bort från stranden, och månens silversken
Jag smög från rövarkungen, och vinden tjöt och ven
Jag hittade en båt, och lade ut från land
Sakta flöt jag ut, från rövarkungens strand

Jag känner mig så frusen, så liten och så rädd
Jag längtade efter ljuset, och värmen i min bädd
Och havets svarta yta, under månens sken
Fanns ingen annan människa, så långt jag kunde se

Jag var den sista människan, på detta tomma hav
Och rövarvinden ven, under många sjömäns grav
Men när jag var som ensammast, och allt var dött och grått
Hördes plasket av en åra, såg jag skymten av en annan båt

The Pirate King's Island

"The Pirate King said to me, by my bed late one night
You lie there all alone, seek your own treasure bright
But I am just so small, and the world is vast and wide
The Pirate King then said, it's bigger than you hide

What do you mean by that, I said, beneath my heavy quilt
Can I rise from my bed, and do as I see fit?
The Pirate King then drew, his long and sharpened sword
Rise up you little ant, and show what you are worth

And the sword it shone and flashed, with silver and with gold
The Pirate King he laughed, you shall be overthrown
You stupid little slave, you slumber in your bed
So kind and blue-eyed you are, and scared and filled with dread

Now I shall teach you something, that will serve you well
Follow me on a journey, on the Pirate King's swell
Where I control all winds, and crush every ship
That dares to sail against the sun, or try some foolish trip

But kind Pirate King, I said, and thought of my dear mother
I cannot travel so, without a shoe or other
He then chopped up the bed, in one mighty blow
My journey it is merciless, with no gentle flow

From the wreckage of the bed, I crawled out in shame
No mercy was given here, and no hand to tame
The Pirate King he roared, and laughed and yelled with glee
Now we sail on waves of strength, and of treachery

And horrible were the scenes, that I then did see
Our boat it glided through blood and fire, through woe and weal
And my eyes were defenseless, so bright and blue they shone
The Pirate King he sneered, look and taste upon

We had come to an island, so black and dressed in soot
Where never a tree had ever, taken root
I saw a crowd of people, so pale and ashen gray
The Pirate King he smiled and said, here come my sheep today

And all of them held flags, of dark and dreary hue
They cheered and waved them high, but only the moon shone through
I was a little afraid, on the Pirate King's shore
He whispered from his lips, I hold them in my core

And now I got to see, the Pirate King's own isle
Where no one could survive, and all just wished to die
And the birds I said so quietly, he started then to smile
Where the Pirate King resides, no bird can fly a mile

There they had a kind of factory, that wished for everyone's good
They manufactured money, from the human soul and blood
It was torn out from the body, with a hired executioner's aid
The Pirate King he yawned, die or be paid

And there sat all the old folks, on a lonely little skerry
Or were set out to sea, on their final journey
And there you saw many young ones, on the shores of despair
They collected seashells, that fell from their hands bare

And over the whole island, his sword it flashed so bright
The fear it was divided, and no other world in sight
I said to the Pirate King, it's so dark and cold here now
He stomped upon the ground, my fire is more than thou

He said I gather gold, and no harm in that you see
My will is my sword, and that all can agree
I give work to everyone, and if I should ever die
Then the sea will start to churn, and the island reach the sky

He danced, and laughed, and played with his sword so keen
Now I'll cut you right in two, you foolish gentle scene
What will you do without me, and the strength within my arm
Without me, you would be, a chamber pot of sand so warm

So I snuck away from the beach, and the moon's silvery sheen
I snuck from the Pirate King, and the wind it howled and keen
I found myself a boat, and pushed it out from land
Slowly I drifted out, from the Pirate King's command

I feel so very cold, so small and full of fright
I longed for the light, and the warmth of my bed at night
And the ocean's black surface, beneath the moon's soft light
There was no other human, as far as I could see in sight

I was the last remaining soul, on this empty sea so vast
And the pirate wind it moaned, above many a sailor's mast
But when I was at my loneliest, and all was dead and gray
I heard the splash of an oar, and saw another boat on its way