Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken - Live '62 - Olle Adolphson перевод на английский

Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken - Live '62

I januari månad år nittonhundratre
Ett gäng av kungsholmsbusar på marsch man kunde se
Med pavan uti fickan och med lurporna på sne'
De var sura för de aldrig fick va' me'

Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt

Och samma kväll så samlades allt uppå Brunkeberg
Ett saftigt gäng som frusta Klaras öl och must och märg
Det var aldrig tal om kanske när de börja mucka gräl
De var sura för att allting var så fel

Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt

Det dånade om busarna som kom från Gamla Stan
Med åttiåtta söderkisar, grabbar hela dan
Och från Östermalm det tågades med schvung och svaj och spänst
Fast de var sura för de jämt fick gå längst

Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt

Och Tegelbacken tömdes raskt på slödder, böss och skarn
När busarna kom tågandes från alla håll i stan
Där låg den tom och tigande i månens vita ljus
Medan sången steg bland kåkar och bland hus

Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt

De stod vid Tegelbacken, de stod där man mot man
I månens bleka ljus, men ingen vågade sig fram
I fyra timmar hötte de och skrek från varsin gränd
Och sen så vände de på klacken och gick hem

Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt

Men än idag med fasa talar man i Stockholms stad
Om hur busarna på Tegelbacken slogs tre dar å rad
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt

The Ballad of the Great Brawl on Tegelbacken - Live '62

In January of nineteen hundred and three,
A gang of Kungsholm ruffians on the march you could see,
With switchblades in their pockets and their caps tilted low,
They were angry 'cause they never got to join the show.

They were the lads from Eken, they were lads of every hue,
They were the lads who were in a hell of a mood,
And with brass knuckles and clubs, with blood hot and red,
They went to Tegelbacken to set things straight instead.

And on that same evening, they gathered on Brunkeberg,
A hefty gang who guzzled Klara's beer, must, and marrow's worth,
There was never talk of "maybe" when they started to brawl,
They were angry 'cause everything was wrong, that's all.

They were the lads from Eken, they were lads of every hue,
They were the lads who were in a hell of a mood,
And with brass knuckles and clubs, with blood hot and red,
They went to Tegelbacken to set things straight instead.

There was a roar from the ruffians who came from Gamla Stan,
With eighty-eight Söder lads, boys all the way,
And from Östermalm, they paraded with swagger, sway, and zest,
Though they were mad they always had to walk the furthest, I confess.

They were the lads from Eken, they were lads of every hue,
They were the lads who were in a hell of a mood,
And with brass knuckles and clubs, with blood hot and red,
They went to Tegelbacken to set things straight instead.

And Tegelbacken was quickly emptied of riffraff, guns, and grime,
When the ruffians came marching from every corner of town in time,
There it lay, empty and silent in the moon's white light,
While the song rose among the buildings and the night.

They were the lads from Eken, they were lads of every hue,
They were the lads who were in a hell of a mood,
And with brass knuckles and clubs, with blood hot and red,
They went to Tegelbacken to set things straight instead.

They stood at Tegelbacken, they stood there man to man,
In the moon's pale light, but no one dared to take a stand,
For four hours they threatened and yelled from their respective ends,
And then they turned on their heels and went home, my friends.

They were the lads from Eken, they were lads of every hue,
They were the lads who were in a hell of a mood,
And with brass knuckles and clubs, with blood hot and red,
They went to Tegelbacken to set things straight instead.

But even today, with horror, they speak in Stockholm town,
Of how the ruffians on Tegelbacken fought for three days straight down,
And with brass knuckles and clubs, with blood hot and red,
They went to Tegelbacken to set things straight instead.