Konstnasaren - Olle Adolphson перевод на немецкий

Konstnasaren

Jag reser runt i Skåne och kränger mitt skräp
Jag reser i en nerisad Volvo med släp
Jag reser i Rembrandt, i gipser och plast
Jag längtar till den dagen då jag åker fast

Jag reser runt i byar och gårdar och bruk
Med tavlor i heläkta olja på duk
Av Rubens och Östling och Allan van Dyke
Som kostar minst trehundra kronor per styck

Man tröttnar på sig själv, jag är trött på det här
Idag har jag just gjort min bästa affär
Av tolv stycken dukar blev jag av med fem
Som gick till en kärring för tvåtusen spänn

Jag kom till en bonde och pröva min tur
Men gubben var ondsint och ilsken och sur
Han slängde kollektionen ut bland buskar och trän
Och själv åkte jag efter på händer och knän

Jag samlade mina grejer och svor utav fan
Då mötte jag hans kärring som kom ifrån stan
Jag tänkte att ett sista försök är det värt
Jag snackade för konsten för allt jag höll kärt

Man tror knappt att man lever i livet ibland
Där stod jag i regnet med en duk i var hand
Och bägge var fulla av lera och sand
Sen köpte hon fem för att ge åt sin man

Det blir bara resa och nasa och slit
Jag reser runt i Skåne och kränger mitt skräp
Ibland blir det stålar, ibland blir det nit
Jag längtar till den dagen då jag åker dit

Der Kunsthausierer

Ich reise durch Skåne und verhökere meinen Ramsch
Ich reise in einem vereisten Volvo mit Anhänger
Ich reise in Rembrandt, in Gips und Plastik
Ich sehne mich nach dem Tag, an dem ich festgenommen werde

Ich reise durch Dörfer und Höfe und Betriebe
Mit Bildern in echtem Öl auf Leinwand
Von Rubens und Östling und Allan van Dyke
Die kosten mindestens dreihundert Kronen pro Stück

Man wird seiner selbst überdrüssig, ich bin das hier leid
Heute habe ich gerade mein bestes Geschäft gemacht
Von zwölf Leinwänden wurde ich fünf los
Die gingen an eine Alte für zweitausend Kronen

Ich kam zu einem Bauern, um mein Glück zu versuchen
Aber der Alte war boshaft und wütend und sauer
Er warf die Kollektion hinaus zwischen Büsche und Bäume
Und ich selbst flog hinterher auf Händen und Knien

Ich sammelte meine Sachen und fluchte wie ein Rohrspatz
Da traf ich seine Alte, die aus der Stadt kam
Ich dachte, ein letzter Versuch ist es wert
Ich redete für die Kunst, was das Zeug hielt

Man glaubt manchmal kaum, dass man lebt
Da stand ich im Regen mit einer Leinwand in jeder Hand
Und beide waren voller Lehm und Sand
Dann kaufte sie fünf, um sie ihrem Mann zu geben

Es ist nur Reisen und Hausieren und Schufterei
Ich reise durch Skåne und verhökere meinen Ramsch
Manchmal gibt's Kohle, manchmal ist es eine Niete
Ich sehne mich nach dem Tag, an dem ich drankomme