Текст и перевод песни Olle Adolphson - Trubbel (En visa till positiv) - 2009 Remastered Version

Trubbel (En visa till positiv) - 2009 Remastered Version

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor,
Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst.
Därute doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men härinne är det høst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter,
Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
Förmått at säga nej till någonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena eller andra,
Och levat livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att du bedrog mig med en anna,
En som du sa mar mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten,
Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig på båten.
Då blev det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den stunden var den mannen dubbelt hatad.
Han hade lekt med dig, med oss et litet slag.
Och jag, jag kände det som även jag var ratad.
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag.

Jag hade hammaren beredd under kavajen,
När han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund, så får vi prata!
Jag bare stammade, nu minns jag inte vad,
Och jag blev bjuden på cognac och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att säga nej!
Och när vi skildes var vi bästisar och bundis,
Och jag tog saker som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i mitt Pompeji, bland ruiner,
Jag trampar runt i resterna utav vårt liv.
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner,
Och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleks brist och trasighet och fransar:
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!

Trouble (A Song to Positive) - 2009 Remastered Version

The meadows now glow with all the flowers of summer.
The bees buzz, and the birds sing everywhere.
The wind caresses the tall crowns of the trees,
But in my garden, it is barren, dark, and cold.
Here it is weedy and overgrown, ugly and tangled
And as hopelessly sad and gray as in my breast.
Outside, all the scents of summer linger.
There it is summer, but here it is autumn.

I lived here with you and my cats in bliss,
A life of sin and carelessness, without need of salvation.
Reconciled with my character, for I have never
Managed to say no to anything at all.
Nor denied myself this or that,
And lived my life till the day I crashed.
It started with you cheating on me with another,
One you said was much finer than me.

Our quarrel lasted for weeks, cries mingled with tears,
And I was thoroughly compared to your fine friend,
Until you confessed that he had taken you for a ride.
Then there was dead silence in the garden, once again!
From that moment on, the man was doubly hated.
He had trifled with you, with us, briefly.
And I, I felt as if I too had been rejected.
I wanted to fight, and walked towards my ultimate defeat.

I had the hammer ready under my jacket,
When he came out in a silk scarf and said: Good day!
Come in, have a seat, let's talk!
I just stammered, I don't remember what,
And was offered cognac and cigars
And could not make myself say no!
And when we parted, we were best friends and buddies,
And I took things that you had forgotten with me!

I walk around in my Pompeii, among the ruins,
I tread in the remains of our life.
But you shall never taunt me about the doubloons,
And you shall never become another's pastime!
No, to the old, we shall tie beautiful wreaths,
And take our life and my cats as they are.
And despite the lack of love, the brokenness, and all the tassels:
I shall love you for life; my dear, you have my heart!