Текст и перевод песни Organismen - Diamanttårar

Diamanttårar

Mitt liv är en multimediafil
Där jag sicksackar emellan ett kulregn, med en kursiverad stil
Din talang fastställs av rappande vänner
Å dom står runtom dig i plasthjälmar med klappande händer
Hiphop brukade vara min fru
I dagens läge är vi en hårsmån från kk
Jag är säkerligen salongsberusad
Jag är som ett höghus med paraboler, fast min balkong är utan
Så jag röker, som om det var 70-tal
Och sätter ner mina döda rosor i en sprucken vas
Jag är som en rymdvarelse
För jag rör mig fritt ifrån allt, och jag skiter i tyngdlagen serru
Så sluta nojja, ni vet vad som gäller
Jag skiter i glitter, ni skiter i lojalitet mot vänner
Vad är det ni menar demoner'?
Snart har jag bara ljuslågan tänd för och sterilisera nålen
Nu ställer ni era frågor om ditten och datten
Och ni ger folket en kanna som är gratis och dricker upp vattnet
Nu sitter du strax med salt som plåster på såren
Vem skålar för sig själv? det måste vara ågren

För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt
För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt

Så se på mig som ett minne för livet
Vare sig jag skulle skära mig själv eller inte, slinter med kniven
Rycker på axlarna, och skjuter från höften
Och tillför ett ångerfyllt hjärta, till ett brutet löfte
En björntjänst gör ju ingen glad, omtöcknad
Försvinner jag sen som gör svensk in i ett fylleslag
Ni kan inte lära mig nåt, se på de duktiga proffsen
Och se på mig, uppspikad på korset
Jag har sagt vad jag vill, men ändå fått gliringar
Av amatörer som ändå bara finns i pop-tidningar
Jag är lugn och rizzlad, tar knatchen, tvungen att dricka bärsen
En härsken mun som sjunger på sista versen
Du begär en understöd, jag håller emot
Det har varit en jobbig tid med en fruktlös skörd och en torrperiod
Ur skuggan av nåt sämre, kliver jag ut
Och författar snabbt låten och spelar när livet tar slut
Jag är nog inte bäst, men jag får plus i kanten
Och en klapp på axeln av alla dessa gatumusikanter
Som oftast bara spelar så sjukligt fult
Medan jag tar ett bloss och löser min rubik's kub
Med en slutlig skruv

För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt

Hehe, jag kan knappt bärga mig.
Att ge mig ut, och se universum
Genom ögat, på en synål
Skål för framtiden mannen (skål)

Så nu beger vi oss av, på den här promenaden
Där sossar och moderater lotsar oss till domedagen
Jag ler åt det som har vart, och vinkar adjö
Har lovat att kunna skratta åt livet minst en gång innan jag dör
Fumlar, för att hitta avtryckaren till geväret
Och ser inte skogen, för att kalhygget är i vägen
Så ni blundar, och skyller på en ikon som mig
Kan man inte bli profet här, då rymmer jag hemifrån, ok?
Sen ser ni mig, gå på som en giljotin
Utan nån moral, med min ståltrådsfilosofi
Du tycker att ändamålet helgar medlen
Jag tycker att vi borde bränna bålen, och vända seglen
När allt jag har är en flott dröm och 12 och 90
Allt är så verkligt nu, men bortglömt imorgon bitti
Min sinnesstämning är ett spöregn på en kyrkogård
Ett underbarn som är ökänt, som en virituos
Ger vänsterhand för den högra, och en högerhand för den vänstra
Och målar vardagen, och du vill bara döda känslan
Så nu kan ingen frälsa dig
Och mår du inte dåligt av att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig

Så mår du inte dåligt, om att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig

För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt

För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt

Diamond Tears

My life is a multimedia file
Where I zigzag between a hail of bullets, with an italicized style
Your talent is determined by rapping friends
And they stand around you in plastic helmets with clapping hands
Hip hop used to be my wife
Today, we're a hair's breadth from being fuck buddies
I'm certainly tipsy
I'm like a skyscraper with parabolas, almost, my balcony is missing
So I smoke, as if it were the 70s
And put my dead roses in a cracked vase
I'm like an alien
Because I move freely from everything, and I don't give a damn about gravity, you see
So stop worrying, you know what's up
I don't give a damn about glitter, you don't give a damn about loyalty to friends
What do you mean, demons?'
Soon I'll only have the candle lit to sterilize the needle
Now you ask your questions about this and that
And you give the people a free jug and drink up the water
Now you'll soon be sitting with salt as plasters on the wounds
Who toasts to themselves? It must be regret

Because I'm not a mayfly, I don't have to be caught with a net
We toast to forgive, drink to remember
So I raise my glass to what has been
Shed a tear of joy for everyone living as usual
Because I'm not a mayfly, I don't have to be caught with a net
We toast to forgive, drink to remember
So I raise my glass to what has been
Shed a tear of joy for everyone living as usual

So look at me as a memory for life
Whether I would cut myself or not, slip with the knife
Shrug my shoulders, and shoot from the hip
And add a remorseful heart to a broken promise
A disservice doesn't make anyone happy, dazed
Then I disappear, like a Swede does into a drunken brawl
You can't teach me anything, look at the skilled professionals
And look at me, nailed to the cross
I've said what I want, but still got sneers
From amateurs who only exist in pop magazines anyway
I'm calm and riddled, take the match, forced to drink the beer
A rancid mouth singing the last verse
You ask for support, I resist
It's been a tough time with a fruitless harvest and a dry spell
Out of the shadow of something worse, I step out
And quickly write the song and play it when life ends
I'm probably not the best, but I get extra points
And a pat on the shoulder from all these street musicians
Who usually only play so sickeningly ugly
While I take a puff and solve my Rubik's cube
With a final screw

Because I'm not a mayfly, I don't have to be caught with a net
We toast to forgive, drink to remember
So I raise my glass to what has been
Shed a tear of joy for everyone living as usual

Hehe, I can hardly wait.
To go out and see the universe
Through the eye of a needle
Cheers to the future, man (cheers)

So now we set off on this walk
Where Social Democrats and Moderates guide us to doomsday
I laugh at what has been and wave goodbye
I've promised to be able to laugh at life at least once before I die
Fumbling to find the trigger of the rifle
And not seeing the forest because the clear-cut is in the way
So you turn a blind eye and blame an icon like me
If you can't become a prophet here, then I'm running away from home, okay?
Then you see me, walking on like a guillotine
Without any morals, with my wire philosophy
You think the end justifies the means
I think we should burn the pyre and turn the sails
When all I have is a grand dream and 12 and 90
Everything is so real now, but forgotten tomorrow morning
My mood is a downpour in a cemetery
A child prodigy who is infamous, like a virtuoso
Gives left hand for the right, and right hand for the left
And paints everyday life, and you just want to kill the feeling
So now no one can save you
And if you're not upset that I'm leaving
Then you never loved me anyway

So if you're not upset that I'm leaving
Then you never loved me anyway

Because I'm not a mayfly, I don't have to be caught with a net
We toast to forgive, drink to remember
So I raise my glass to what has been
Shed a tear of joy for everyone living as usual

Because I'm not a mayfly, I don't have to be caught with a net
We toast to forgive, drink to remember
So I raise my glass to what has been
Shed a tear of joy for everyone living as usual