Текст и перевод песни Organismen - Utvandraren

Utvandraren

Jag spelar in en dokumentär, ser på den,
Trycker på paus, och ser sedan hur allt står stilla.

Jag lättar ankar och beger mig ut på djupt vatten
Papperet är dyrare än insidan på julklappen
Ett sorgset sinne, för alla sätt är vedertagna
Jag målar perfekta bilder, för sneda ramar
Sliter hårt för smutsfläcken jag älskar
Den dag ni siktar högt är luftskeppet fjättrat
Det här är inte för dem som känt mig innan detta
Korparna flyger och tornen syns när dimman lättar
Finns jämt, så skit i vilken dag ni väljer
Ville aldrig ha något hellre, än de ideal ni säljer
Jag kan ta alla synder för en hel planet
Vet jag lever, kan inte leva med det jag vet
Era stjärnor utav palett
Dags för tunna vattnet att möta tjocka släkten
Jag lever nu och krockar med tid och rum
Kör krona eller klave och spottar i livets brunn
Softar i minimum, kan oftast va lite dum och seglar på erfarenhet
Bläcket i pennan brinner tills jag lämnar in den
Ni är välkomna hit, men glöm inte att stänga grinden

äng x 2
Jag hade drömmar om att leka med vokalerna
Men lämnades med tystnaden som ekar i lokalerna
Mår inte dåligt, kan ej dö av det vi inte vet
Sluta fiska när jag tömt min sjö på kreatvitet

Jag knyter mina kängor och traskar över tundran
Undrar vart jag ska, snurrar flaskorna och blundar
Andas häftigt när jag ska sluta ögonen
Skakar av mig hugg i ryggen, hatar grus i snöbollen
Mörkret går upp ljus, ni lär er en i taget
Molnen hopas över kroppen, det blir säkert regn idag med
Snubblar lättare om man är redlöst packad
Plus att det går fort när man springer fram i nersförsbackar
Kritiker, låter dem löpa som hyndor
Och hejda inte livet, ni gråter för söta små rynkor
Jag klättrar tills jag inte törs gå ner, jag klarar mig
Håller ut tills endast myt, kött och ben är kvar av mig
Jag definieras av superlativen
Om det är en tolkningsfråga, säg du njuter av livet
Aldrig vart den som vänder kappan efter vinden
Spelar god kristen, så smäller klapparna på kinden
Starta diskussion och se själv att Johan vinner
Leta var du vill, för jag har ingen tronarvinge
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker

äng x 2

Jag står stilla, se på offren som leder er
Ni vill inte ha min värld, jag måste ta del av er
Försöker kubba, så rymmer ni ett ont öga
Jag komponerar en symfoni för tondöva
Simmar sen runt jorden själv på första andetaget
Släckte solen med en pust, blev törstig så då drack jag havet
Allt kommer vara så här, morgon, middag, kväll
Tills jag tar mig till en väg och någon gång hittar hem
Förlorat allt, snart lyckas jag väl tappa stinget
Det är som en sanddyn som flyttar sig i takt med vinden
Hur en tunga utav sammet plus är smord i käften
Hittar mig på högsta berget väntandes på moderskeppet
Sådana som jag finns bakom allt det lätta
Även alla röstlösa har något att berätta
Ett avbrott för replik, ett slags skott i repris
Mina pusselbitar tas bort och sätts dit
Har skit upp hit, vadar i lera själv
Vägrar be om ursäkt för skadan är redan skedd
Och när jag väl ger upp, när inget går att ändra på
Drar vi alla stickan, så då sitter jag med längsta stråt

äng x 2

The Emigrant

I'm recording a documentary, watching it,
Pressing pause, and then seeing how everything stands still.

I weigh anchor and set out on deep waters
The paper is more expensive than the inside of the Christmas present
A sorrowful mind, because all ways are taken
I paint perfect pictures, for crooked frames
Working hard for the stain I love
The day you aim high is the day the airship is tethered
This is not for those who knew me before this
The ravens fly and the towers are visible when the fog lifts
Always here, so don't care what day you choose
Never wanted anything more than the ideals you sell
I can take all the sins for a whole planet
I know I'm alive, can't live with what I know
Your stars of palette
Time for the thin water to meet the thick family
I live now and clash with time and space
I play heads or tails and spit in the well of life
Live in minimum, can often be a bit stupid and sail on experience
The ink in the pen burns until I hand it in
You're welcome here, but don't forget to close the gate

meadow x 2
I had dreams of playing with the vowels
But was left with the silence that echoes in the premises
Don't feel bad, can't die from what we don't know
Stop fishing when I've emptied my lake of creativity

I tie my boots and trek across the tundra
Wondering where to go, spinning bottles and squinting
Breathing heavily when I'm about to close my eyes
Shaking off the stabs in the back, hating gravel in the snowball
The darkness rises light, you learn one at a time
Clouds gather over my body, it will probably rain today too
Easier to stumble if you're adrift packed
Plus it goes fast when you run down downhill
Critics, let them run like hounds
And don't stop life, you cry for cute little wrinkles
I climb until I dare not go down, I manage
Hold out until only myth, flesh and bone are left of me
I am defined by superlatives
If it's a matter of interpretation, say you enjoy life
Never been one to turn my coat after the wind
Playing a good Christian, so the claps hit on the cheek
Start a discussion and see for yourself that Johan wins
Look wherever you want, because I have no heir to the throne
A chipped pillar that can't handle the pressure
Have thoughts of something bigger, shit on what everyone thinks

meadow x 2

I stand still, look at the victims that lead you
You don't want my world, I have to be a part of yours
Try to cube, so you hold an evil eye
I compose a symphony for the tone deaf
Then swim around the world myself on the first breath
Extinguished the sun with a puff, got thirsty so I drank the ocean
Everything will be like this, morning, noon, night
Until I get to a road and somehow find my way home
Lost everything, soon I'll manage to lose my sting
It's like a sand dune that moves with the wind
Like a tongue of velvet plus is smeared in the jaw
Hitting me on the highest mountain waiting for the mothership
Those like me are behind all that is easy
Even all the voiceless have something to tell
An interruption for a replica, a kind of shot in replay
My puzzle pieces are removed and put there
Have shit up here, wading in mud myself
Refuse to apologize for the damage is already done
And when I finally give up, when nothing can be changed
We all pull the stick, so then I'm left with the longest straw

meadow x 2