Текст и перевод песни Patrik Isaksson - Han liknar mig

Han liknar mig

Hej jag heter Julian, jag bor mitt under dig.
Vi har flyttat hit från London, du kanske har sett mig.
Jag bor här ensam med min mamma, på två rum och kök.
Blåtiran runt ögat fick jag när jag spillde ut min mjölk.
Här står ett barn, i ett rum fullt av minnen.
Där varje slag han fått har byggt upp hans ensamhet.
Här står ett barn med ett trasigt inre, och när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig.
Ja när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig.
Ibland så ser jag Julian i vita bergens park, han ser ut som alla andra men jag kan hans fall.
För varje natt så hör jag hur han gråter utan tröst, medan hans mamma super skallen utan vett och utan sans.
Här står ett barn, i ett rum fullt av minnen.
Där varje slag han fått har byggt upp hans ensamhet.
Här står ett barn med ett trasigt inre, och när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig.
Ja när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig.
Ja jag vet vad jag ska göra.
Nu står han här mitt framför mig och sträcker ut sin hand.
Han säger pleace forgive me, i don't know when to turn to.
Jag säger välkommen in kom sätt dig här och tar fram telefon, och när han somnat still i soffan slår jag 112.
Han är ett barn, i ett rum fullt av minnen.
För varje slag han fått har byggt upp hans ensamhet.
Här står ett barn med ett trasigt inre, och när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig.
Ja när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig.
Ja när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig.
Nu kanske jag får sova, nu har jag gjort vad jag kan.
Det är en Guda gåva att få somna in, tryggt.

He looks like me

Hi, my name is Julian, I live right below you.
We moved here from London, you may have seen me.
I live here alone with my mother, in two rooms and a kitchen.
I got the blue bruise around my eye when I spilled my milk.
Here stands a child, in a room full of memories.
Where every blow he received has built his loneliness.
Here stands a child with a broken interior, and when I close my eyes I see that that child looks like me.
Yes, when I close my eyes I see that that child looks like me.
Sometimes I see Julian in White Mountain Park, he looks like everyone else but I know his downfall.
For every night I hear him cry without comfort, while his mother drinks her mind out without sense or reason.
Here stands a child, in a room full of memories.
Where every blow he received has built his loneliness.
Here stands a child with a broken interior, and when I close my eyes I see that that child looks like me.
Yes, when I close my eyes I see that that child looks like me.
Yes, I know what I have to do.
Now he is standing here in front of me and reaching out his hand.
He says, "Please forgive me, I don't know when to turn to."
I say, "Welcome in, come sit here and get the phone," and when he has fallen asleep on the sofa I'll call 911.
He is a child, in a room full of memories.
For every blow he received has built his loneliness.
Here stands a child with a broken interior, and when I close my eyes I see that that child looks like me.
Yes, when I close my eyes I see that that child looks like me.
Yes, when I close my eyes I see that that child looks like me.
Now I may be able to sleep, now I have done what I can.
It is a gift from God to be able to fall asleep, safely.