Текст и перевод песни Promoe - Rötmånad

Rötmånad

Ingen hör
Ingen hör
Ingen ser
Ingenting
(Vers 1)
Svetten klibbar, flugorna surrar
Där är svensken innanför stugornas dörrar
Blodet tjockt, flyter trögt som konversationen
Orden faller kalla ner på kvällsmatsbordet
Magen känns uppsvälld, klockan den tickar
Livet rinner iväg, kastar försoffade blickar
Genom tv-fönstret
Och se det mönstret
Upprepas gång efter gång
Av vårt eget rum
Känns klaustrofobiskt, krympande, kvävande
Tanken kommer, krypande, krälande
Kravlande upp till ytan igen
Krymplingar redan som ynglingar, stympade
Stöpta, döpta efter mallen
Känns som svensson über alles
Han sänker volymen på allsång från skansen
Skriker ut sin ångest från en balkong någonstans
(Chorus)
Ingen hör
Ingen ser man
Föds och dör – inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid minskar med var timme
Ingen hör
Ingen ser man
Föds och dör – inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid
(Vers 2)
Soporna stinker, flugorna surrar
Luften darrar av värmen, och frugan hon börjar
Men tålamodet tryter, som konversationen
Och blodet flyter ut på kvällsmatsbordet
Magen är uppsvälld, klockan har tickat
Livet har runnit ut, det har gått snart en vecka
Gardinen är dragen för fönstret
Hans rum känns som om det äter honom som cancer-svulster
Hypokondriskt, växande, väsande
Psykologiskt knäckande, jäsande
Mytologiskt förhäxande, täcks han med
Ondskan som blåser bort all eftertänksamhet
Livet en långsam föruttnelse
Överblommad och snart förvuxen
Men människan skördar det i ett slag hårt mot pannan
Den här världen gör det svårt att andas för
(Chorus)
Ingen hör
Ingen ser man
Föds och dör – inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid minskar med var timme
Ingen hör
Ingen ser man
Föds och dör – inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Apokalypsens tid är snart inne
Ingen ser
Ingen hör
Ingenting
Känns som svensson über alles X 6
Skriker ut sin ångest från en balkong någonstans

Rotten Month

No one hears
No one hears
No one sees
Nothing
(Verse 1)
Sweat sticks, flies buzz
There's the Swede inside the cottage doors
Blood thick, flows slow like the conversation
Words fall cold on the dinner table
Stomach feels bloated, the clock is ticking
Life slips away, casting sleepy glances
Through the TV window
And see that pattern
Repeated over and over again
Of our own room
Feels claustrophobic, shrinking, suffocating
The thought comes, creeping, crawling
Crawling up to the surface again
Cripples already as youngsters, maimed
Stuffed, baptized according to the mold
Feels like Svensson über alles
He lowers the volume on sing-along from Skansen
Screams his anxiety from a balcony somewhere
(Chorus)
No one hears
No one sees, man
Born and die - nothing more, right?
Loneliness drives us to madness
Humanity's time is dwindling by the hour
No one hears
No one sees, man
Born and die - nothing more, right?
Loneliness drives us to madness
Humanity's time
(Verse 2)
The garbage stinks, the flies buzz
The air shimmers with heat, and the wife she starts
But patience runs out, like the conversation
And blood flows out on the dinner table
The stomach is bloated, the clock has ticked
Life has run out, it's been almost a week
The curtain is drawn over the window
His room feels like it's eating him like cancerous tumors
Hypochondriac, growing, wheezing
Psychologically cracking, fermenting
Mythologically bewitching, he is covered with
Evil that blows away all afterthought
Life a slow decay
Overblown and soon overgrown
But man reaps it in a blow hard against the forehead
This world makes it hard to breathe for
(Chorus)
No one hears
No one sees, man
Born and die - nothing more, right?
Loneliness drives us to madness
Humanity's time is dwindling by the hour
No one hears
No one sees, man
Born and die - nothing more, right?
Loneliness drives us to madness
The time of the apocalypse is almost here
No one sees
No one hears
Nothing
Feels like Svensson über alles X 6
Screams his anxiety from a balcony somewhere