Текст и перевод песни Raubtier - En hjältes väg

En hjältes väg

Se och beskåda hur fanornas prakt
I facklornas flammande ljus
Får hjärtan att brinna och slå i takt
I kamplust, mjödstänk och rus!
Se främst ibland likar en gudars son
En ättling av snöstorm och frost
Förlikad med ödet att ha livet till låns
Blott så länge eggen ej vittrar av rost
När gryningen blöder de kämpa som bröder
Och solen är röd liksom blod
Liksom Sigfrid på Fafners mark
Bland faror, ofärd och svek
Håller han anden och kroppen stark
Uti ärnadens blodiga lek
Och var gång han kallas av krigets vind
Med segel mot flammande färd
Han stryker med ömhet sin kvinnas kind
Men med järnhand han greppar sitt svärd
Klingan är dragen
Vargtimman slagen
Framåt - mot ära och död!
I venerna svallar hans ädla blod
Han räds ej att offra sitt liv
Hans hjärta är fyllt utav hjältemod
På väg mot en ny offensiv
För den som vill vandra i hjältars spår
Han gör vad han måste och kan
Han viker ej bakåt, han står där han står
För att få falla och dö som en man
Med blod står det skrivet
Att dåden i livet
Blir andens slutgiltiga dom
Av de fallande eklöven segerkrönt
Utan fruktan han tampas i strid
All den ära hans dåd har rönt
Skall erinras i evinnerlig tid
En hjältes väg är en snårig stig
Som få finner slutet utav
Den går genom blod, genom eld och krig
Och leder till hjältarnas grav
Han ser inte bakåt, han ser inte framåt
Han begynner sitt sista anfall
Se vanmakten faller, valkyrior kaller
Han dräper - på väg mot Valhall!
En hjälte på väg mot Valhall!

A Hero's Path

Behold the splendor of banners unfurled,
In the flickering light of torches held high.
Hearts ablaze, beating as one, in this world,
Fueled by battle-lust, mead, and a warrior's cry.
See, amongst equals, a son of the gods,
Descendant of blizzards and winter's cold bite.
He knows life is borrowed, fate's cruel odds,
His time runs out when his blade loses its light.
As dawn bleeds, they fight like brothers in arms,
The sun hangs low, a crimson sphere in the sky.
Like Siegfried on Fafnir's cursed farm,
Amidst dangers, treachery, and reasons to die,
He keeps his spirit and body so strong,
In the bloody game where destiny's cast.
And each time the war horn's mournful song,
Calls him to journey, sails set to the mast,
He caresses his woman with a tender hand's grace,
But with an iron grip, his sword he commands.
The blade is unsheathed, it has found its place,
The wolf hour has struck, on these desolate lands.
Forward – towards glory and the embrace of death!
Noble blood surges within his veins so bold,
He fears not the sacrifice, his final breath,
His heart overflows with courage untold.
Onward he marches, to a new offensive's call,
For those who seek to walk where heroes have trod,
He does what he must, stands strong and stands tall,
He yields not an inch, on the ground where he's flawed,
To fall and to die as a man in the fray.
With blood it is written, a crimson decree,
That deeds in this life, come what may,
Will seal the spirit's final destiny.
Crowned by fallen oak leaves, victory's prize,
He battles without fear, a warrior's soul,
The honor his actions have earned will arise,
Remembered forever, as ages unroll.
A hero's path is a treacherous way,
Few find its ending, its secrets concealed,
Through blood, fire, and battles they stray,
Leading to the heroes' hallowed field.
He looks not behind, nor ahead to the end,
He begins his last stand, his final attack.
See, powerlessness falls, Valkyries descend,
He slays - on his path to Valhalla's track!
A hero's journey to Valhalla at last!