Текст и перевод песни Rita Engebretsen - KORS PÅ IDAS GRAV

KORS PÅ IDAS GRAV

Mossbeluben hydda står vid Heklas fot
Höga granar skydda den mot stormens hot
Men där inna sorgsna minne, livet storm en ros bröt av
Än på strand vi finne kors på Idas grav

Alfred skön, som våren drog til fjärran land
Blek med rina håren, Ida grät på strand
Gå at strida glöm ej Ida, hennes ömhet, hennes tro
Sorgligt skall hon bida återkomstens ro

Året slöt sin bana tvenne gånger om
Saknad blev en vana ingen Alfred kom
Van att lida, stackars Ida dolde smärtan för sin far
Kraft at ensam strida än dess hjärta har

Endå dotterens smärta tär den gamles bröst
Snart hans fadershjärta skyndar att ge tröst
Sörg ej Ida till din sida snart jag Alfred återför
Blott för dig jag vida bort en valfart gör

Ida gick vid stranden lik en enslig hamn
Ristade i sanden mången älskat namn
Morgondimman, middagstimman suckaende hon andas där
Månens bleka strimma finner henne här

Skyhögt böljan svallar över havets bryn
Åskan rysligt knallar blixten delar skyn
Skepp förstöres, nödrop höres vraken slungas emot strand
Och av vågen föres mången frälst i land

Av förtvivlan slagen Ida såg sin far
Redan skumt för dagen gubbens öga var
Snart försluten är minuten, döden redan ventar mig
Alfreds tro är bruten han har svikit dig

Nu sin hand han lade i sin dotters hand
Ett farväl han sade gick til fridens land
Döden svingar, mörka vingar nu et hemskt ett smärtsomt ljud
Samma ängel bringer Idas själ til Gud

A CROSS AT IDA'S GRAVE

The mossy hut stands by the foot of Mount Hekla
High firs protect it from the storm's threat
But inside a sorrowful memory, life's storm broke a rose
Still on the shore we find a cross on Ida's grave

Alfred handsome, like spring, went to a distant land
Pale with golden hair, Ida wept on the shore
Go and fight, don't forget Ida, her tenderness, her faith
Sadly she shall wait for the peace of your return

The year closed its cycle twice
Missing became a habit, Alfred did not come
Used to suffering, poor Ida hid her pain from her father
Her heart still had the strength to fight alone

Yet the daughter's pain consumed the old man's breast
Soon his father's heart hurried to give comfort
Do not grieve, Ida, soon I shall bring Alfred back to you
Only for you I travel far and wide

Ida walked on the shore like a lonely harbor
She carved many a beloved name in the sand
The morning mist, the noon hour, she breathed there with sighs
The moon's pale glimmer finds her here

High swells the wave over the ocean's brow
The thunder roars frightfully, lightning splits the sky
Ships are destroyed, cries of distress are heard, wrecks are hurled against the shore
And by the wave, many are saved and brought ashore

Stricken with despair, Ida saw her father
Already the day was dim, the old man's eye was dark
Soon the minute is closed, death awaits me
Alfred's faith is broken, he has betrayed you

Now he laid his hand in his daughter's hand
He said a farewell and went to the land of peace
Death swings, dark wings now a horrible, a painful sound
The same angel brings Ida's soul to God