Текст и перевод песни SKÁLD - Då Månen Sken

Då Månen Sken

Han Björn var en stor och fager sven
Till gille han gick en höstlig kväll
Och vinden drog över myr och skog
Då månen sken över gran och häll

De bjuda dig domna och glömma
De bjuda dig somna och drömma
Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
Får aldrig det mer tillbaka
De bjuda dig domna och glömma
De bjuda dig somna och drömma
Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
Får aldrig det mer tillbaka

Nu tystnar brått den susande vind
(Då var honom trolskt i hågen)
Där sjunka två ögon i dina
(Han ser åt skogen och har ej ro)
Och leka så blå en evig tro
(Han går, han lyder det mörka bud)
Då månen sken över gran och häll
(Då månen sken över gran och häll)

De bjuda dig domna och glömma
De bjuda dig somna och drömma
Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
Får aldrig det mer tillbaka
De bjuda dig domna och glömma
De bjuda dig somna och drömma
Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
Får aldrig det mer tillbaka

Så väntar han döden och båren
Han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo

Till drömmar i månljus trår hans själ
(Då var honom trolskt i hågen)
Han vesäll åldras i öde bo
(Då månen sken över gran och häll)

De bjuda dig domna och glömma
De bjuda dig somna och drömma
Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
Får aldrig det mer tillbaka
De bjuda dig domna och glömma
De bjuda dig somna och drömma
Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
Får aldrig det mer tillbaka

Så väntar han döden och båren
Han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo
(Då var honom trolskt i hågen)
Så väntar han döden och båren
Han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo

When the Moon Shone

Björn was a big and handsome Swede
To a feast he went one autumn eve
And the wind blew across moor and wood
When the moon shone over spruce and fell

They invite you to numb and forget
They invite you to slumber and dream
But he, whose heart a wood nymph steals
Will never get it back again
They invite you to numb and forget
They invite you to slumber and dream
But he, whose heart a wood nymph steals
Will never get it back again

Now silent suddenly the whispering wind
(Then magic was upon his mind)
There sink two eyes into yours
(He looks to the forest, finds no peace)
And play so blue an eternal faith
(He goes, he obeys the dark command)
When the moon shone over spruce and fell
(When the moon shone over spruce and fell)

They invite you to numb and forget
They invite you to slumber and dream
But he, whose heart a wood nymph steals
Will never get it back again
They invite you to numb and forget
They invite you to slumber and dream
But he, whose heart a wood nymph steals
Will never get it back again

So he awaits death and the bier
He listens with incurable woe to the whisper in the pinewood

To dreams in moonlight his soul treads
(Then magic was upon his mind)
He grows old, joyless, in a desolate dwelling
(When the moon shone over spruce and fell)

They invite you to numb and forget
They invite you to slumber and dream
But he, whose heart a wood nymph steals
Will never get it back again
They invite you to numb and forget
They invite you to slumber and dream
But he, whose heart a wood nymph steals
Will never get it back again

So he awaits death and the bier
He listens with incurable woe to the whisper in the pinewood
(Then magic was upon his mind)
So he awaits death and the bier
He listens with incurable woe to the whisper in the pinewood