Текст и перевод песни Sissel - O tysta ensamhet

O tysta ensamhet

O tysta ensamhet,
Var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet,
Skall mina dar försvinna.
En börda tung som sten
Mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
Som kärlek rätt förstår.
Det är den tyngsta sorg
Som jorden månde bära
Att man skall mista bort
Sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
Som solen övergår
Att man skall älska den
Man aldrig nånsin får.
Ett rent och ädelt sinn,
En dygd som ensamt blänker,
En mun som talar ett
Med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
är mer än mycket rar.
Var skall jag finna den
Som dessa dygder har?
Emellan dig och mig
Där tändes upp en låga
Där tändes upp en eld
Som är en daglig plåga.
Hur skall jag dämpa den
Vet jag alls ingen rå',
Jag sörjer till min död
Om jag dig ej kan få

O Silent Solitude

O silent solitude,
Where shall I find pleasure?
In sorrow that no one knows,
My days shall disappear.
A stone-heavy burden
Meets me wherever I go.
Among thousands, there is hardly one,
Who truly understands love.
It is the heaviest sorrow
That the earth can bear
To have to lose
One's dearest heart.
It is the heaviest sorrow
That the sun surpasses
To love one
One can never have.
A pure and noble mind,
A virtue that shines alone,
A mouth that speaks
With all that the heart thinks.
I believe that such a friend
Is more than very rare.
Where shall I find her
Who has these virtues?
Between you and me
A flame was lit
A fire was kindled
That is a daily torment.
How shall I quench it
I know no way,
I will mourn to my death
If I cannot have you