Текст и перевод песни Sofia Karlsson - Balladen om briggen Blue Bird av Hull

Balladen om briggen Blue Bird av Hull

Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktande stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
-"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak."
Ropa skepparn
-"Allright boys, lös av!"
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lov
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
-"Nå vad säger du Karl?"
-"Går hon klar?"
-"Nej, kapten!"
-"Vi får blossa för här är det slut."
-"Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä."
-"Ut med ankarna båtarna ut."
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klart
-"Jag tror nog" sa Karl Stranne "Att far min gått ut."
-"Emot oss, jag litar på far!"
-"Båt i lä!"
-"Båt i lä!"
-"Det är far, det är vi!"
-"Det är far min från Smögen. Hallå!"
-"Båt i lä!" sjöng han ut
-"Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då."
Det var Stranne den äldre
En viking en örn
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
-"Hur var namnet på skutan?"
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
-"Briggen Blue bird."
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
-"Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?"
-"Gud i himlen var är då min son?"
-"Var är pojken kapten för vår frälsares skull?"
Det blev dödstyst bland männen i vrån!
Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
-"Spara modern kapten, denna kväll."
-"Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav."
-"Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll."
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med självande röst till sin värd
-"Karl stod surrad och glömdes ombord."

The Ballad of the Brig Blue Bird of Hull

'Twas the Blue Bird of Hull
'Twas the Blue Bird, a brig
Whose spars were starting to fail
And in snowstorm and darkness her rigging was iced
On that Christmas Eve of seventy-two
-"Tie the Swede to the helm, he can handle a wheel."
The skipper cried
-"All right boys, let go!"
And Karl Stranne from Smögen
Was lashed to the wheel
On the Blue Bird that seemed doomed to be wrecked
He spied the beacon of Hållö
Though the snow and sleet
He was blinded
He brought her to leeward
And protected from the storm there lay Smögen
His home where his mother
Had just received the letter from Middlesbrough
-"Well, what say you Karl?"
-"Can she make it?"
-"No, captain!"
-"We must make for shelter, this is the end."
-"We have Hållö to starboard and shallows just off to leeward."
-"Out with the anchors, launch the boats."
But she would not raise
And she struck twice
Which damaged the boat they had brought alongside
-"I believe," said Karl Stranne, "That father has come out."
-"To meet us, I trust in father!"
-"Boat away!"
-"Boat away!"
-"It's father, it's us!"
-"It's my father from Smögen. Hello!"
-"Boat away!" he sang out
-"They are here, jump in, all of you, we shall be rescued."
It was Stranne the elder
A Viking, an eagle
He offered his finest brandy
From his drinks cabinet
To those who had survived
-"What was the name of your ship?"
He asked, as he poured
Nine glasses of spirits in tapered glasses
-"The brig Blue Bird."
He took the tenth glass
And threw it against the floor
-"Did you say the Blue Bird captain? The brig Blue Bird of Hull?"
-"Good Lord, where is my son?"
-"Where is the boy, captain, by our Savior?"
Silence fell among the men gathered there!
Old man Stranne
Slowly took off his southwest
-"Spare the mother, captain, this night."
-"Don't mention the name of the brig that perished."
-"Don't mention the Blue Bird of Hull, I beg of you."
And the captain stood up
His face grey, his body wasted
The storm raged on, so loud you could hardly hear
As he replied in a trembling voice
-"Karl was left lashed to the wheel."