Текст и перевод песни Sofia Karlsson - Flickan Och Kråkan

Flickan Och Kråkan

Jag satt häromdagen och läste min tidning
En dag som så många förut
Och jag tänkte på alla de drömmar man drömt
Och som en efter en tagit slut
Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadskjuten kråka i famn
Hon springer iväg genom skogen
Så fort som hon någonsin kan
Och hon springer med fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Och hon hoppas och tror och hon bönar
Och ber att det inte ska vara försent
Och flickan är liten, hennes hår är så ljust
Och hennes kind är så flämtande röd
Och kråkan är klumpig och kraxande svart
Om en stund är den alldeles död
Men flickan hon springer för livet
Med en skadskjuten fågel i famn
Hon springer mot trygghet och värme
För det som är riktigt och sant
Och hon springer med tindrande ögon
Och hon springer på taniga ben
För hon vet att det är sant att det som pappa har
Sagt finns det liv är det aldrig försent
Och jag började darra i vånda och nöd
Jag skakade av rädsla och skräck
För jag visste ju alldeles tydligt och
Klart att det var bilden av mig som jag sett
För mitt hopp är en skadskjuten kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror det finns någon som kan hjälpa mig
Som tror det finns någon som har svar
Och jag sprnger med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber fastän
Jag egentligen vet att det redan är alldeles försent

The Girl and the Crow

I was sitting the other day reading my newspaper
A day like so many before
And I thought of all the dreams one has dreamt
And which one by one have come to an end
Then I saw a picture of a girl
With a wounded crow in her arms
She runs through the forest
As fast as she can
And she runs with fluttering locks
She runs on thin legs
And she hopes and believes and she prays
And begs that it will not be too late
And the girl is small, her hair is so light
And her cheek is so flushed
And the crow is clumsy and croaking black
In a moment it will be dead
But the girl she runs for her life
With a wounded bird in her arms
She runs towards safety and warmth
For that which is true and right
And she runs with sparkling eyes
And she runs on thin legs
For she knows that it is true that what father has
Said there is life is it never too late
And I began to tremble in agony and distress
I shook with fear and terror
For I knew all too clearly and
Clearly that it was a picture of me that I had seen
For my hope is a wounded crow
And I am a running child
Who believes there is someone who can help me
Who believes there is someone who has answers
And I spring with a pounding heart
I run on thin legs
And I pray and beg even though
I really know that it is already too late