Текст и перевод песни Sofia Karlsson - Helgdagskväll I Timmerkojan

Helgdagskväll I Timmerkojan

Bort, längtande vekhet
Ur sotiga bröst,
Vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld,
Vi ha kött,
Vi ha brännvin till tröst,
Här är helg,
Djupt i skogarnas ro!
Sjung, Björnbergs-Jon
Ur din fullaste hals
Om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren,
Och spela vals
över spökblåa, månlysta snår!
Det är mil efter mil
Till lador och hus
Där frosten går tjurig vid grind,
Här är lustigt
I stockeldens gula ljus,
Som darrar i nattens vind.
Och du är fager, Brogren,
I eldglans röd,
Där du gnider din svarta fiol,
För mat och för brännvin
Du glömt all nöd,
Och din panna är ljus
Som en sol.
Och Jon,
Där du sitter
Vid grytan din,
En baron
I din mollskinnsskrud,
Se fast åren ha garvat
Ditt sega skinn,
I ditt sot är du ung
Som en gud!
Och Vargfors-Fredrik,
Du skrattande man,
Som vill alla uslingar väl
-Kom, sjung
Om din ungdoms synd,
Om du kan,
Och en skål
För din gossesjäl!
Och när morgonens stjärnor
Blekna och dö
Och när ångorna
Stelna till is,
Och när dagningen skälver
På myr och sjö
Vi sova
På doftande ris.
Ja då sova vi alla
På granris tungt
Och drömma om bleka mör
Och snarka
Och vända oss manligt
Och lugnt,
Medan elden
Den falnar och dör.

Christmas Eve in the Log Cabin

Away, longing weakness
From sooty breasts,
Concerns, from snowy abodes!
We have fire,
We have flesh,
We have brandy for comfort,
Here is the holiday,
Deep in the forest's peace!
Sing, Björnbergs-Jon
At the top of your lungs
About love and roses and spring!
Tune the violin, Brogren,
And play a waltz
Over ghostly blue, moonlit thickets!
It is miles and miles
To barns and houses
Where frost walks stubbornly by the gate,
Here it is merry
In the yellow light of the log fire,
That trembles in the night wind.
And you are beautiful, Brogren,
In firelight red,
As you rub your black violin,
For food and brandy
You have forgotten all misery,
And your forehead is bright
Like a sun.
And Jon,
As you sit
By your pot,
A baron
In your moleskin robe,
See although the years have tanned
Your tough skin,
In your soot you are young
Like a god!
And Vargfors-Fredrik,
You laughing man,
Who wishes all wretches well
-Come, sing
About your youthful sin,
If you still can,
And a toast
To your boy's soul!
And when the morning stars
Fade and die
And when the vapors
Freeze to ice,
And when the break of day shivers
On bog and lake
We sleep
On fragrant brushwood.
Yes then we all sleep
On heavy fir twigs
And dream of pale virgins
And snore
And turn over manfully
And calmly,
As the fire
Flickers and dies.