Текст и перевод песни Sofia Karlsson - Jag Väntar

Jag Väntar

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida
Medan stjärnorna vandra och nätterna gå
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå
Jag tänkte mig en vandrande snöhöljd blomma
Jag har drömt om ett skälvande, gäckande skratt
Jag trodde jag såg den mest älskade komma
Genom skogen, över hedarna en snötung natt
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
Genom snåren dit bort där min koja står
Och höja ett jublande rop mot den kära
Välkommen du, som väntats i ensamma år
Och höja ett jublande rop mot den kära
Välkommen du, som väntats i ensamma år
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
Medan skogarna sjunga och skyarna gå
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå

I Wait

I wait by my fireplace while the hours pass
While the stars wander and the nights go
I wait for a woman from distant trails
My dearest, my dearest with eyes of blue
I imagined a wandering snow-covered flower
I have dreamt of a trembling, elusive laugh
I thought I saw the most beloved one coming
Through the forest, over the heaths on a snowy night
Gladly I wanted to carry my dreamt one in my hands
Through the bushes to the place where my shack stands
And raise a jubilant cry to my dearest
Welcome, you, who have been awaited in solitary years
And raise a jubilant cry to my dearest
Welcome, you, who have been awaited in solitary years
I wait by my charcoal kiln while the hours suffer
While the forests sing and the clouds go
I wait for a wanderer from distant trails
My dearest, my dearest with eyes of blue
I wait for a woman from distant trails
My dearest, my dearest with eyes of blue