Текст и перевод песни Sofia Karlsson - Mot Ljuset

Mot Ljuset

Högt, högt över solar och himlar i brand
Ovan bergland och dal, ovan skyar och hav,
Bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av,
Bortom eterns och namnlösa rymdernas land,
Min ande, du flyr mot den svindlande höjd
Och simmaren lik, yr av sjöarnas svall,
Du dig rör genom rummets väldighet all
Med osäglig och manlig och brinnande fröjd.
O, fly endast långt ifrån dalarnas skum
Att i himlarnas dofter bli renad och hel
Och drick som en läkande dryck din del
Av det ljuset som fyller omätliga rum!
Från leda och sorger och oro och strid,
Dem vi bära som bördor bland töcken och grus,
Säll den som kan ila på vingar av ljus
Till ängar av hög och evinnerlig frid!
O tankar, som flyga på lärkornas sätt
Mot dagningens himmel från fjärmande dal,
Allt liv överblickande, tolka de lätt
De stummaste tingens och blommornas tal.

Towards the Light

High, high above suns and burning skies
Above mountain ranges and valleys, above clouds and ocean,
Beyond the boundary where the worlds' light fades out,
Beyond ether and nameless cosmic spaces,
My spirit, thou fliest toward dizzying heights
And like a swimmer, crazed by the swell of the lake,
Thou movest through the vastness of space
With unspeakable, virile, and glowing joy.
Oh, fly far only from the valleys' scum
To be purified and healed i the scents of heaven
And drink as a healing beverage thy measure
Of that light that fills immeasurable space!
From weariness and sorrow and worry and strife,
Which we bear as burdens amidst mists and dust,
Happy is he who can hasten on wings of light
To meadows of high and eternal peace!
Oh thoughts, who fly like larks
Toward the morning sky from a far-off valley,
Surveying all life, interpret easily
The speech of silent things and the flowers' message.