Текст и перевод песни Stefan Ljungqvist - Balladen om briggen "Blue Bird av Hull"

Balladen om briggen "Blue Bird av Hull"

Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktande stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
- Surra svensken till rors, han kan dreja en spak.
Ropa skepparn
- Allright boys, lös av!
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak

Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lov
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middlesborough
- Nå vad säger du Karl?
- Går hon klar?
- Nej, kapten!
- Vi får blossa för här är det slut.
- Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä.
- Ut med ankarna båtarna ut.
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klar
- Jag tror nog sa Karl Stranne Att far min gått ut.
- Emot oss, jag litar på far!

- Båt i lä!
- Båt i lä!
- Det är far, det är vi!
- Det är far min från Smögen. Hallå!

- Båt i lä! sjöng han ut
- Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då.

Det var Stranne den äldre
En viking en örn
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
- Hur var namnet på skutan?
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
- Briggen Blue bird.
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
- Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?
- Gud i himlen var är då min son?
- Var är pojken kapten för vår frälsares skull?
Det blev dödstyst bland männen i vrån!

Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
- Spara modern kapten, denna kväll.
- Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav.
- Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll.
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med självande röst till sin värd
- Karl stod surrad och glömdes ombord.

The Ballad of the Brig "Blue Bird of Hull"

It was the Blue Bird of Hull
It was the Blue Bird a brig
Which with failing stumps stood on
Over the soot in a snowstorm with iced rigged
On the Christmas Eve of seventy-two
- Tie the Swede to the helm, he can turn a lever.
Shouted the skipper
- All right boys, cast off!
And Karl Stranne from Smögen
Was tied to the helm
On the Blue Bird that was doomed to become a wreck

He got Hållö-lighthouse's flash
Despite snow squalls and sleet
He stood half-blind
He got it in windward
And there, downwind lay Smögen
His home where his mother
Had just received the letter from Middlesborough
- Well, what you say, Karl?
- Will she pass?
- No, captain!
- We have to fire a flare because here it's over.
- We have Hållö on starboard and breakers just downwind.
- Out with the anchors, out with the boats.
But she didn't ride up
And she got a couple of breakers
Which took the boat they had prepared
- I think that my father has gone out.
- Against us, I trust Dad!

- Boat downwind!
- Boat downwind!
- It's Dad, it's us!
- It's my Dad from Smögen. Hello!

- Boat downwind! he sang out
- They're here, jump in, all men we'll be rescued then.

It was Stranne the elder
A viking an eagle
Took his purified brandy
From the wine cabinet's corner
To offer to the shipwrecked
- What was the ship's name?
He asked and knocked
Nine shots in pointed glasses
- The brig Blue Bird.
The tenth glass he took
And he smashed it against the floor
- Did you say Blue Bird captain? The brig Blue Bird of Hull?
- My God in heaven, where is my son?
- Where is the boy captain for the sake of our savior?
It became deadly quiet among the men in the corner!

Old man Stranne
Slowly took off his south-wester
- Spare the mother, captain, this evening.
- Do not mention the name of the brig that has gone to its doom.
- Do not mention the Blue Bird of Hull if you please.
And the captain rose
He was gray, he was haggard
The storm howled you could hardly hear his word
When he said with a trembling voice to his host
- Karl stood tied up and was forgotten aboard.