Текст и перевод песни Stefan Sundström - Hur Sabina gör en konst utav att gå

Hur Sabina gör en konst utav att gå

När det våras uti Svealand
Tar folk av sig sina kläder
Dom går på staden hand i hand
Snackar badmode och väder
Men Sabina hon går ensam
Och kanske vill hon ha det så
Det kanske räcker å gå gatan fram
Och bara titta på
För Sabina tål att tittas på
Där hon går uti sin klänning
Med bara ben och naken tå
Och rattarna i rullning
Men jag sitter bara här tittar på
Hur Sabina gör en konst utav att gå

När hon rör på sina ben
Så att det gungar i behagen
Så måste man va gjord av sten
Och ha en massa is i magen
Men isen har sen länge smält
Alltunder juniheta solen
Jag undrar hur hon har det ställt
Är det inte varmt där under kjolen
Och om jag va en fjäril av nåt slag
Som gled runt och samla nektar
In under hennes klänning fladdra jag
Så hon kände hur det fläkta
Men jag sitter bara här och tittar på
Hur Sabina gör en konst utav att gå

Så jag ser Sabina dra iväg
Emellan fotande japaner
Mellan kraschande bilister
Och missunnsamma damer
För Sabina går så vackert
Och jag kommer aldrig nå
Det där jag ville äga
Det där jag ville få
Och du säjer kanske till mej
Spring ifatt henne du hinner
Men jag sitter kvar här vid mitt bord
Och ser hur hon försvinner

Sabina's Art of Walking

When spring arrives in Sweden
People shed their winter clothes
Strolling hand in hand through the streets
Discussing swimwear and the weather
But Sabina walks alone
Perhaps solitude is her choice
Maybe it's enough to simply stroll
And observe the spectacle
For Sabina is a sight to behold
As she walks in her flowing dress
Bare legs and naked toes
Heads turn at every stride
Yet I sit here idly watching
As Sabina elevates walking into art

Every movement of her limbs
Sways her body so gracefully
One must have a heart of stone
To remain unaffected by her charm
But my icy exterior has long since melted
Under the radiant June sun
I wonder if she is too warm
Underneath that summer dress
If only I were a butterfly
Collecting nectar as I flit about
I would flutter beneath her skirt
Causing her to feel a gentle breeze
But I remain here, a mere observer
As Sabina transforms walking into art

I watch as Sabina continues her journey
Amidst Japanese tourists taking pictures
Reckless drivers passing by
And envious women staring spitefully
For Sabina walks with such elegance
And I will never attain
The object of my desire
The prize I long to possess
You may urge me to pursue her
To catch up before she disappears
But I choose to remain at my table
And watch as she fades into the distance