Текст и перевод песни Sven-Bertil Taube - Balladen om briggen Blue Bird av Hull

Balladen om briggen Blue Bird av Hull

Det var "Blue Bird" av Hull
Det var "Blue Bird" en brigg
Som med sviktande stumpar stod på
Över Soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak"
Ropar skepparn
"Alright boys, lös av!"
Och Karl Stranne från Smögen blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak

Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lov
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
"Nå vad säger du Karl?"
"Går hon klar?"
"Nej, kapten!"
"Vi får blossa för här är det slut"
"Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä"
"Ut med ankarna båtarna ut"

Men hon red inte opp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten de hade gjort klar
"Jag tror nog" sa Karl Stranne "Att far min har gått"
"Ut emot oss, jag litar på far!"
"Båt i lä!"
"Båt i lä!"
"Det är far, det är vi!"
"Det är far min från Smögen. Hallå!"
"Båt i lä!" sjöng han ut
"Di är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då"

Det var Stranne den äldre
En viking, en örn
Som på julafton sjuttiotvå
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda de skeppsbrutna på
"Hur var namnet på skutan?"
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
"Briggen Blue bird"
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
"Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?"
"Gud i himlen var är då min son?"
"Var är pojken kapten, för vår frälsares skull?"
Det blev tyst bland männen i vrån!
Gubben Stranne tog sakta sydvästen utav

"Spara modern kapten, denna kväll"
"Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav"
"Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll"
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sade med självande röst till sin värd
"Karl stod surrad och glömdes ombord"

Ballad of the Brig "Blue Bird" of Hull

'Twas the "Blue Bird" of Hull
'Twas the "Blue Bird" a brig
Who with failing stumps stood on
Over Soten in snowstorm with iced-up rig
Christmas Eve seventy-two
"Tie the Swede to the wheel, he can turn a spoke"
Cries the skipper
"Alright boys, stand by!"
And Karl Stranne from Smögen was tied to the wheel
On the Blue Bird that was doomed to be a wreck

He caught the gleam of Hållö light
Through the snow squalls and sleet
He stood half-blind
He brought her to windward
And in the lee there lay Smögen
His home where his mother
Had just received the letter from Middlesbrough
"Now what do you say Karl?"
"Will she clear?"
"No, skipper!"
"We must run for it here it's the end"
"We have Hållö on starboard and breakers just to lee"
"Out with the anchors boats out"

But she didn't ride up
And she got a couple of broaches
That took the boat they had ready
"I rather think" said Karl Stranne "That my father has gone"
"Out to meet us, I trust the old man!"
"Boat to lee!"
"Boat to lee!"
"It's father, it's us!"
"It's my father from Smögen. Halloo!"
"Boat to lee!" he sang out
"You are here jump in, all hands and we'll be saved then"

'Twas Stranne the elder
A viking, an eagle
Who on Christmas Eve seventy-two
Took his neatest brandy
From the corner cupboard
To offer the shipwrecked crew
"What was the name of the ship?"
He asked and poured
Nine brandies in pointed glasses
"Brigantine Blue bird"
The tenth glass he took
And he threw it to the floor in smithereens
"Did you say Blue Bird skipper? Brigantine Blue Bird of Hull?"
"My God in heaven where is my son?"
"Where is the boy skipper, for our Savior's sake?"
There was silence among the men in the nook!
Old man Stranne slowly took off his sou'wester

"Spare the mother skipper, this eve"
"Don't mention the name of the brigantine that foundered in the sea"
"Don't mention the Blue Bird of Hull if you please"
And the skipper rose up
He was grey he was worn
The storm howled one could hardly hear his words
When he said with a trembling voice to his host
"Karl was tied up and forgotten aboard"