Текст и перевод песни The Real Group - Sommarpsalm

Sommarpsalm

En vänlig grönskas rika dräkt
Har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
De fagra örtesängar.
Och solens ljus
Och lundens sus
Och vågens sorl bland viden
Förkunna sommartiden.
Sin lycka och sin sommarro
De yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
Framklingar deras visa.
En hymn går opp
Av fröjd och hopp
Från deras glada kväden,
Från blommorna och träden.
Men du, o Gud som gör vår Jord
Så skön i sommarns stunder:
Giv att jag aktar främst ditt ord
Och dina nådesunder.
Allt kött är hö
Och blomstren dö
Och tiden allt fördriver,
Blott Herrens ord förbliver.
Allt kött är hö, allt flyktar här
Och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
Ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
Det nya liv,
Som aldrig skall förblomma,
Fast äng och fält stå tomma.
Då må förblekna sommarns glans
Och vissna allt fåfängligt;
Min vän är min och jag är hans,
Vårt band är oförgängligt.
I paradis
Han huld och vis,
Mig sist skall omplantera,
Där inget vissnar mera.

Sommarpsalm

With friendly green's rich cloak bedecked,
Dale and meadow, now are blessed.
The gentle breezes, softly blow
Across the fair, herb-scented bowers,
And sunlight's beams,
And rustling leaves,
And rippling waves among the reeds,
Herald the summer season.
Ecstatic birds, their joy proclaim,
And summer's peace, they dearly love.
From woodland depths, from quiet bower,
Their melodies, they sweetly pour.
A hymn ascends,
Of joy and hope,
Their cheerful songs proclaim it,
From flowers and from trees it came.
But thou, O God, who made our Earth,
So beautiful in summer's hours,
Grant that I first may heed thy word,
And all thy gracious gifts adore.
All mortal flesh
And flowers shall die,
And time will pass away,
But God's word only shall remain.
All mortal flesh, all fades away,
And soon the grass will wither,
With thee alone, O Lord, there is
An everlasting essence.
My spirit, grant
That new life,
Which nevermore shall cease to bloom,
Though field and meadow lie in gloom.
Then let the summer's splendor fade,
And all that's vain may lose its charm,
My beloved's mine, and I am his,
Our bond shall never know alarm.
In paradise,
With love and grace,
He shall again transplant me,
Where naught shall ever wither more.