Текст и перевод песни Thorsten Flinck - Gengångare

Gengångare

Är du ensam vid din mila i din koja i kväll
Håll öppen, håll öppen din dörr
Under stjärnströdda himlar, under månlysta fjäll
Där komma vi, där komma vi som förr

Vi har sovit redan länge i vår kyrkogårdsvrå
Vi har vilat våra gammalmansben
Vi har vakat för att skönja om himlen är blå
För att värma oss i månens sken

Under stjärnströdda himlar, under månlysta fjäll
Så komma, vi komma, vi som förr
Låt oss bänka oss ned i en domedagring
Kring din fridlysta kolaregård

Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro
I de gravar som svälten har grävt
Och fast friden var djup i vårt jordbyggda bo
Vårt hat har den aldrig kvävt

Och vårt hat är ett vandrande dödmanshat
Och det ska spöka i tiderna ut
Vår sorg, det är en tårlös sorg, kamrat
Och det är jämmer, den är utan slut

Men ve oss, för sent har vi gått ur vår grav
För att krämares domare bli
De män som bruto vår plågas stav
De är döda och de dansar som vi
De är döda och de dansar som vi

De är döda och dansar som vi!
De är döda och dansar som vi!

De är döda och dansar som vi

Fantômes

Es-tu seule à ton moulin dans ta cabane ce soir
Laisse ouverte, laisse ouverte ta porte
Sous les cieux étoilés, sous les montagnes éclairées par la lune
Nous arrivons, nous arrivons comme avant

Nous avons déjà dormi longtemps dans notre coin de cimetière
Nous avons reposé nos vieilles jambes
Nous avons veillé pour voir si le ciel est bleu
Pour nous réchauffer au clair de lune

Sous les cieux étoilés, sous les montagnes éclairées par la lune
Alors viens, nous venons, nous qui étions avant
Laisse-nous nous asseoir dans un crépuscule du jugement dernier
Autour de ta cour de charbonnière protégée

Car nous marchons, nous marchons et n'avons pas de repos
Dans les tombes que la faim a creusées
Et même si la paix était profonde dans notre demeure terrestre
Notre haine ne l'a jamais étouffée

Et notre haine est une haine de mort ambulante
Et elle doit hanter les temps à venir
Notre chagrin est un chagrin sans larmes, camarade
Et c'est un lamento, il est sans fin

Mais malheur à nous, nous sommes sortis de notre tombe trop tard
Pour devenir les juges des marchands
Les hommes qui ont brisé notre bâton de souffrance
Ils sont morts et ils dansent comme nous
Ils sont morts et ils dansent comme nous

Ils sont morts et dansent comme nous !
Ils sont morts et dansent comme nous !

Ils sont morts et dansent comme nous